Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Det heliga berget Athos. Av Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det heliga berget Athos
Klostret Dionysio från havet.
lande dag, full av oförgätliga intryck.
Från buskskogen och barrskogen, rik både
på gran och tall, passerade vi dungar av
en järneksart i väldiga exemplar, flera
meter i omkrets, av munkarna kallad
»ari-os» och som enligt traditionen skulle vara
det träd, av vilket argonauterna byggde
sitt skepp, när de drogo till Kolchis.
Storskogen, ofta blandad löv- och barrskog, är
präktig såsom annars ingenstädes vid
Medelhavet. Den tanken föll mig i sinnet,
att denna trakt borde bli en
naturreservation, så att en gång senare tiders barn
kunde få skåda sista resten av den natur,
av den urskog, som de gamla grekerna
kände till. En del av bergssluttningen var
långt upp mot toppen täckt av nästan
oblandad aspskog, träd av väldiga
dimensioner, vilkas raka stammar på långt håll
lyste vita i grönskan.
Den första gången jag hörde verklig
»sång» av cikador var på Kronoskullen
vid Olympia, det var för många år sedan
— men vad var det mot den sång, jag
fick höra här i soliga skogsgläntor! I
den nästan fullkomliga tystnaden hördes
plötsligt en cikada börja, en annan
svarade, sedan allt flera, tills tusenden och åter
tusenden stämde in i en kör, som gjorde
varje samtal mellan ryttarna omöjligt.
Djärva sicksackvägar föra upp till det
på 1400 meters höjd liggande
Panagia-kapellet, omgivet av grönskande ängar
översållade med den ståtliga gula
asfo-dillen. Detta liksom också kapellet på
toppen är illa hållet och tämligen förfallet;
båda tjänade nu som stall och bostäder
för deltagarna i den grekiska militära
gradmätningen. Skogen är slut, vi
passerade snart de sista tallarna under den en
timme långa klättringen uppför den vita,
nästan fullkomligt sterila toppkäglan. T
42 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
