Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Pindaros från Paumanok. Av Roland Fridholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pindaros från Patimanok
själv. Det ofullgångna hos honom tedde sig
å ena sidan som en ursprunglighet, varur ali
hans mänskliga rikedom flödade, men å andra
sidan som en utvecklingshämning, som
stramade åt om hans lyckomöjligheter i livet.
Tvånget att försaka gav så makten att
begära dess våldsamma kraft. Patos betyder
lidande. Whitmans primitivism är innerst
sprungen ur den undertryckta driften att leva
ut det alltför primitiva hos honom. Men
drivfjädern är inte spelverket. Och melodin är
förvisso förförisk.
Den svensk som vill veta något om
Whitmans liv, om hans mästare, om hans egen
dikts växt fram till den slutgiltiga upplagan
av »Leaves of Grass», om hans själsfränder
och lärjungar i världslitteraturen har nu en
ypperlig möjlighet därtill. I våras
försvarade Frederik Schyberg med avväpnande
villighet att erkänna sitt arbetes brist på den
demonstrativa vetenskaplighet som ofta nog är
till för att skyla ämnets eller framställningens
torftighet, i Köpenhamn en avhandling om
Whitman. Han har tidigare med sin
skildring av Amerikas moderna litteratur fortsatt
Brandes’ strävan att hålla fönsterna öppna
mot det nya och mest
levande i världslitteraturen.
»Leaves of Grass» är i
själva verket det kanske
rikast flödande källsprån-
get till det som är mest levande i våra dagars
litteratur. Därifrån går mer än en
huvudströmning. Det har Schyberg visat, om ingen
visste det förut. Det har kanske inte stått så
klart för alla. Schyberg har t. ex. rätt i att det
är förbluffande, att ingen påpekat ingivelserna
från Whitman i André Gides »Les nourritures
terrestres», detta evangelium för fransk
ungdom. I en artikel härom året om Gide
vidrörde författaren till dessa funderingar över
Whitman dennes betydelse för »Les
nourritures terrestres», en iakttagelse som han fann
alltför självklar att särskilt understryka.
En sak återstår ännu att önska för de
svenskar som en gång fängslats av Whitman —
en något så när fullständig svensk tolkning
av »Leaves of Grass». I Ord och Bild för
år 1905 förekom en översättning av en av
Whitmans dikter jämte en studie, som bar
vittnesbörd om den suggestiva makt som
gjort »Leaves of Grass» för många av dess
läsare till en uppenbarelse, en upplevelse av
närmast religiöst slag. Först under de allra
senaste åren har dock Whitman fått en
verklig menighet i Sverige. Ur denna krets borde
Whitmans svenska tolk kunna framträda. Men
kanske frukta hans svenska lärjungar, att
deras egen diktning efter en försvenskning av
mästarens eget verk för många av deras
beundrare skall komma att
lysa med samma trista
sken som lampor man
glömt släcka, fast dagen
redan brutit in.
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
