Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Strövtåg på klassiska ruinfält i nyare nordisk antiklitteratur. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel B o ë t hiti s
färdminnen tränga sig fram mellan lärdare
mödor i alla dessa böcker. Skulle man inför
denna friska vårflora hänge sig åt
halvlitterära funderingar, så måste man väl säga
sig, att de stilbildande mästarna äro tre,
Emil Zilliacus, Frederik Poulsen och
Neander Nilsson. Därvid synes det mig
klart nog, att Frederik Poulsen är den som
främst bildat skola, men mer än en av oss
äldre Greklandsfarare tycker dock någon
gång, att det är väl grell färg på
efterföljarnas palett. Det är ibland just något mer
vägglöss, tjuvar, besynnerligt och primitivt
än vi minnas det här och där. Även detta kan
bli lite enformigt, något av den moderna
konstens obligatoriska fräna effekter, som
efterträtt idealismens nysilver. Dock,
docenten Einar Gjerstad liksom avväpnar en
med sitt roliga förord, upptakten till en
verkligt trevlig bok; »Författarna äro två: en
människa och en arkeolog. Den senare är en
allvarlig, enligt min mening ganska tråkig
person, som dock har den förtjänsten, att
han är mån om exakta uppgifter; den förre
föraktar ej ett skämt och hoppar stundom
över verklighetens skaklar.» Och
betänksamma och lätt varnande miner åsido — hur
påminna ej alla dessa muntra hågkomster
levande och lustigt om den mest strålande
himmels tjusning. Man känner — åter och åter
— att dess oemotståndliga makt över sinnena
lever, nu som på Byrons tid. Men Sverige
har onekligen även sänt ut till Asine, till
Dendra, till Cypern, till Messenien »a gallant
company».
Riding o’er land and såiling o’er sea
Oh but we went merrily.
We forded the river, and clomb the high hill,
Never our steeds for a day stood still;
Whether we lay in the cave or the shed,
Our sleep feil soft on the hardest bed . . .
Som allmänt känt, har redan de senare
årens mera litterära skörd varit rik. Vid
sidan av sådana ypperliga böcker om Italien
som Amelie Posse Brazdovas »Den
oförlikneliga fångenskapen», vid sidan av en
förträffligt orienterande trevlig bok om Frankrike
som Ragnar Numelins »Franska färdvägar»
och — naturligtvis — Zilliacus’ grekiska och
romerska vandringar, må man komma ihåg
Neander Nilssons prosa och vers från
Grekland. Liksom Zilliacus’ »Pilgrimsfärder i
Hellas» och Poulsens »Vi vandrer» ge de verkligen
otvunget något av landet självt — med
tim-jandoftande solvidder, blånande klara evighe-
ter och frän resinasmak på vin och by al i v.
Men särskilt Neander Nilsson ger oss även
det moderna grekiska stadslivet, som — det
synes också på Valmins här nedan omtalade
Atenbok — ingalunda gått våra yngsta
hellener förbi mellan bukoliska svärmerier.
Men — åter till våra medelhavsfarares
vetenskapliga arbetsdagar i Hellas och Italien.
Till dem för oss redan professor Axel W.
Perssons betydande publikation av de
storartade fynden från kupolgraven i Dendra,
docenten Gösta Säflunds bok om Roms
republikanska befästningar, artiklar om Ardea i
Bollettino Associazione Internazionale Studi
Mediterranei, ett flertal smärre, delvis
förberedande studier från Gjerstads grävningar
på Cypern och Natan Valmins sista
sommaren briljant fullföljda arbeten i Messenien
samt åtskilliga bidrag i andra bandet av
svenska rominstitutets skrifter, Corolla
Ar-chaeologica principi hereditario Sveciae
Gus-tavo Adolpho dedicata 1932. Allt detta
faller givetvis utom ramen för denna
presentation av populära och lättlästa skrifter,
men en hänvisning kräves för att teckna det
större vetenskapliga sammanhang, i vilket de
höra hemma. Där möter oss även, vördad och
avhållen som få, professor C. M. Fürst. Han
har slutit sig till de yngres lag både i
Hellas och med hemarbete. Han har redan
hunnit med bland annat ett så magistralt
verk som Zur Anthropologie der
prähisto-rischen Griechen in Argolis. Till hans
arbetsbord i Lund samlas alltjämt nya
antropologiska materialsamlingar från svenska och
utländska grävningar. Man har rätt att säga,
att den tradition, som lagts upp genom
professorerna Sam Wides och Lennart
Kjellbergs utgrävningar i Grekland och Mindre
Asien, lysande fullföljts och utvecklats.
Professor M. P :n Nilsson — vilken väl vi yngre
alla erkänna som dess spiritus rector —
insätter med träffsäkert omdöme och sund
vetenskaplig värdering dessa svenska
forskningar i deras internationella sammanhang i sin
nyligen utgivna bok om de
arkeologiska upptäckterna. Intet kan klarare än hans
väl avvägda rader betyga, vilken direkt,
verksam del svenska forskare kunnat taga i det
stora primärarbetet på den klassiska
arkeologiens vida fält. På svensk forsknings lott
föllo ju även i Dendras kupolgrav de senaste
decenniernas yppersta prehistoriska fynd i
Hellas. Och från Cypern komma nu därtill
Ajia Irinis väldiga terrakottasamling och
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
