Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskarna som kolonisatörer. Ett stycke svensk kulturhistoria. Av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton S ö r l i n
C a b o Corso vid slutet av 1600-1 a I e t.
använde alla tillfällen att trakassera
svenskarna blev hans ställning outhärdlig, och
när kolonien under drottning Kristinas tid
lämnades utan ali hjälp från hemlandet
beslöt Printz att resa hem och om möjligt
personligen påverka regeringen. Nya
Sverige hade då på fem och ett halvt år ej haft
besök av någon expedition från
fäderneslandet. Printz’ föreställningar hade också
till följd att ett par nya expeditioner
av-gingo till Nya Sverige, men detta medförde
även förnyade ansträngningar från
holländarna, som nu beslöto att definitivt göra
slut på den svenska kolonien innan den
hunnit växa sig för stark. Då svenskarna
trots begäran om undsättning från
hemlandet ej fingo någon förstärkning av
garnisonen blev detta också en lätt sak för dem, och
1655 förlorades för alltid Nya Sverige för
svenskarna. Medan holländarna belägrade
Fort Kristina hade indianerna utan
svenskarnas vetskap överfallit den holländska
kolonien och dödat ett hundratal personer
i avsikt att hjälpa svenskarna, sina »vita
bröder». De svenska kolonisterna hade
under Nya Sveriges korta tillvaro levat i
bästa sämja med infödingarna och genom
sitt redbara sätt tillvunnit sig deras aktning
och tillgivenhet. Det svenska väldet i
Amerika blev sålunda mycket kortvarigt, men
kolonisternas blod lever ännu kvar i deras
talrika avkomlingar i Delaware och
Pennsylvania. Flera av dem ha också spelat en
viktig roll i den stora republikens senare
historia.
Medan den amerikanska kolonien ännu
tillhörde Sverige inriktade svenskarna sitt.
intresse på en annan världsdel, nämligen
Afrika. Det var även denna gång en
holländare som tog initiativet, den för vårt
näringslivs utveckling så betydelsefulle Louis
De Geer. Han sände en gång ett fartyg till
Afrika med uppgift att undersöka
möjligheterna för någon handel med infödingarna.
Expeditionen fann också åtskilliga områden
vid Guineakusten som ej voro upptagna av
någon europeisk nation och där guld,
elfenben och palmolja kunde fås i utbyte mot
våra egna produkter. Resultatet av
densamma blev bildandet av Svenska
afrikanska kompaniet 1649, som fick uteslutande
privilegier på handeln på alla sydliga
länder som ej voro det förutnämnda
Söderkompaniet förbehållna. Den svenska
kolonien anlades vid Cabo Corso, numera Cape
Coast Castle på Guldkusten i övre Guinea.
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
