Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskarna som kolonisatörer. Ett stycke svensk kulturhistoria. Av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv en skarna som kolonisatörer
Ön S. Barthélemy. Karta utarbetad av Samuel Fa hlberg
1801.
lemy år 1784 — alltså för jämnt 150 år
sedan. Skeppsprästen Sven Dahlman,
som medföljde fregatten Sprengtporten
på dess första resa till ön, utgav två
år senare en linneanskt detalj späckad
beskrivning på densamma, vari det bl. a.
heter: »Denna lilla ö, ytterst uti den
Skärgård belägen, som kallas egentligen
för Westindien har, genom
Öfverenskommelse Franska och Swenska Kronorna
emellan, blifwit den enda Besittning, som vår
Nation är ägare af i Westindien. — Marken
är mindre bördig, torr med snårskog öfwer
allt bevuxen, ojämn, backig och bergfull.
Utsigten på Öen är följaktligen litet
behaglig i allmänhet; dock finnes några dälder,
wackra slätter och werkligen intagande
situationer up i Landet på sina ställen som
förnöjer ögat.»
Befolkningen utgjorde ungefär 5,000
personer men minskades under 1800-talet till
hälften på grund av missväxt och andra
hemsökelser. 2/3 voro fransmän,presten svarta
slavar, samtliga levande i fattiga
förhållanden. Trots naturens ogästvänlighet
hoppades man emellertid att ön skulle få
ekonomisk betydelse för Sverige bl. a. genom
odling av bomull och tobak samt genom en
mera direkt förmedling av varuutbytet
på Västindien: »en med så många Förmåner
försedd Ö och en så väl av naturen placerad
Hamn skall väl dit låcka Seglare från Fasta
Landet och Spanska Colonierna hwaraf
Swerige kan wänta sig stora fördelar. I
fall detta lyckas blir S:t Barthélemy en
Nederlags-plats för alla Westindiska
Producter och Swenska Köpmän behöfwa ej
ur tredje och fjerde handen förskrifwa flera
betydliga Varor.»
Dessa förhoppningar tycktes också till
en början bli infriade, ty Gustavia, öns
huvudstad, var under engelsk-amerikanska
och spansk-sydamerikanska krigen en
neutral frihamn, som tillförde den svenska
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
