Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskarna som kolonisatörer. Ett stycke svensk kulturhistoria. Av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv en skarna som kolonisatörer
Parti av Bonge faktori med utsikt över Mem ef loden.
Från den svenska kolonien vid Kamerunberget.
som vår. Utom de vetenskapliga problem
som här lockat har ögruppen väckt de
nordeuropeiska staternas intresse genom
sina rika koltillgångar samt jakten och fisket
i det omgivande havet.
De svenska Spetsbergsfärdernas långa rad
börjar 1758 med Anton Rolandsson Martins
på Linnés initiativ företagna resa. I
författarens »Dagbok, hållen vid en resa till
Norrpolen eller Spitsbergen» heter det bl. a.
om färdens syfte:
»Möjligaste kortheten av denna journal
har jag sökt, och tyckt mig böra ge ut denna
beskrivning därföre: 1:0) att få äro de som
ha sig kunnigt Nordpolens klimat; 2:0) att
uppmuntra mina landsmän till en så reel
förtjänst av fiskeriet, som vi så väl som
utlänningen kunna ha fördel av, och 3:0) att
bevisa den store skaparens allmakt, som i
alla delar av världen, ja de allra uslaste,
låter sina under uppenbaras.
Man har fallit på den tanken, om icke
folk kunde bebo Spitsbergen. Efter där
finnas örter och djur, ja även små mygg,
kan man nog föreställa sig att folk kunde bo
på den södra delen som ligger på ungefär
76:e graden, i synnerhet om det vore av våra
lappar och norrlänningar, men aldrig borde
dit komma de som av kroniske och av
annan sjukdom kunna vara försvagade.
Det värsta vore för ved emedan här varken
finnes skog eller växande träd, utan endast
några bjälkar, stockar eller skeppsvrak
som blivit från andra land dit drivna —»
Hur Martin tänkte sig tillvaron för våra
»lappar och norrlänningar» däruppe utan
bränsle framgår ej av fortsättningen.
Märkligt nog var det dock just den rika
tillgången på sådant som skulle föranleda till
Spetsbergens bebyggelse, och giva dem
deras handelspolitiska betydelse. De första
som på allvar sökt bryta kol därstädes voro
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
