Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Emil Johanson-Thor. Av Ragnar Hoppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar Hoppe
grafik vid Kongl, akademien för de fria
konsterna, där han var inskriven som
lärjunge i fyra år.
Professor Axel Tallberg tjänstgjorde
den gången som lärare i grafik, och under
denne tekniskt skicklige, men konstnärligt
sett mindre betydande mentor gjorde
Jo-hanson-Thor sina första lärospån på ett
arbetsområde, som under många år blev
hans mest omhuldade och även mest
resultatrika. Teckning och grafik höra intimt
samman, och Johanson-Thor ägnade sig
under denna period nästan lika mycket åt
teckning som åt etsning och litografi. Om
han som grafiker trots sin oomtvistliga
duktighet under dessa år kanske inte
åstadkom just annat än övningar och arbeten i
den gängse skolstilen, så visa däremot
många av hans små blyertsteckningar en
blick för landskapets stämning och
karaktär och en valörkänsla av icke vanligt
slag. Det är intima lyriska improvisationer
som föra tanken till Ola Hanssons
ungdomsdiktning.
De teckningar jag nyss omnämnde
skildra så gott som alla ämnen från den
skånska slätten, och det är särskilt i
återgivandet av rymden och ljuset som
konstnären visar vad han känner och vill. Jag
vet inte om de ha kommit till efter
minnesbilder och stämningsintryck eller om de
tecknats direkt efter naturen. Att de
bottna i en stark och innerlig upplevelse råder
det däremot intet tvivel om.
Hur som helst, redan nu anade
antagligen den unge konstnären, att han genom
sina barndoms- och ungdomsupplevelser
och sin härstamning hörde hemma i Skåne,
och att han aldrig skulle kunna skapa
något eget och värdefullt, om han inte sökte
sig till den motivkrets, som var honom
så kär och som utövade en så djup lockelse
för honom. Men han kände också på sig,
att han måste tränga djupare in i miljön
och genom allvarligt studium på ort och
ställe skaffa sig ökade kunskaper och en
på erfarenhet och självsyn säkrare grundad
uppfattning.
Under akademiåren reste han varje
sommar till Syd-Skåne, och under två av
dessa somrar arbetade han regelbundet
som dräng hos bönder i Anderslöv. Det
blev ett hårt och påfrestande arbete
från morgon och till kväll ute i markerna
och på gården, men det var också en i
högsta grad lärorik tid, som satte djupa
spår i den unge konstnärens utveckling och
som gjorde honom verkligt förtrogen med
både det skånska landet och dess folk.
Fritimmarna voro visserligen inte många,
men Johanson-Thor använde varje ledig
minut till att teckna och samlade dessutom
i sitt minne en rik fond av allehanda
upplevelser, vilka senare ha kommit såväl hans
bildkonst som hans ordkonst till godo.
När han sedan återvände till
huvudstaden, var han rikare än förr och kunde med
lugnare samvete och större tillförsikt se
framtiden an.
I Stockholm byggde han nu många av
sina grafiska arbeten på de minnesintryck
och de studier han samlat under denna tid.
Den skånska tonen träffar han ännu så
länge bäst i sina litografier.
Rent artistiskt sett kunna de visserligen
inte jämföras med de etsningar och
torrnålsgravyrer han utfört under de senaste
tio åren.
Därtill sakna de enligt min mening
verklig nerv och grafisk pregnans, men trots
dessa brister ge de dock mycket som
uttryck för en vekt betagen, lyriskt betonad
stämningsupplevelse. Och som skildring av
ljus och atmosfär stå de ofta högt.
Även om en konstnär som i detta fall
Johanson-Thor känner sig stå i intim
förbindelse med sina ämnen, så kan han
dock inte i längden bygga sitt verk endast
på en upplevelse av rent emotionell art.
Därtill fordras, tror jag, också något
annat: ett intimt och inträngande studium
av den äldre och nyare konst, som han
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
