Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Emil Johanson-Thor. Av Ragnar Hoppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Jo h a n s o n-Th o r
Stathus. Etsning. 1925.
Han har emellertid inte stannat på
denna punkt.
Till Sireköpinge har han återvänt flera
gånger och på nytt tagit upp de gamla
motiven till behandling. Men nya ämnen ha
även lockat honom, och kusten vid Ven
och det gamla idylliska Torna-Hällestad
utöva sedan några år på honom en lika
stark dragning som tidigare Sireköpinge.
Denna nya motivkrets och konstnärens
utveckling över huvud förde även med sig
en förändrad inställning till de rent
måleriska problemen. Johanson-Thor går
numera inte så långt i troget återgivande av
detaljerna som under vad jag skulle vilja
kalla Sireköpinge-perioden. Han
eftersträvar en mera samlad form, lägger sig vinn
om en bredare, mera summarisk
penselfö-ring och ger i högre grad än tidigare akt
på de skiftande atmosfäriska effekterna.
Inflytandet från L. A. Ring är påtagligt,
men att tala om en medveten
efterhärm-ning av den danske mästaren vore
felaktigt. Likheten mellan dem grundar sig på
en djup väsensfrändskap och på det
naturliga förhållandet att de båda dragas till
besläktade ämnen. Denna dragning till det
danska har man kunnat konstatera
betydligt tidigare i Thors produktion, så t. ex. i
några ungdomsarbeten, slättbilder utförda
i etsning, som till hela sin karaktär, det
spröda stämningsanslaget och den tunna,
fina teckningen, ha en högst påtaglig likhet
med några av den danske klassikern
Lund-byes landskapsteckningar. Och dock är jag
tämligen övertygad om att Thor vid denna
tidpunkt inte hade en aning om Lundbyes
existens.
Bilderna från Torna-Hällestad ha en
mera sluten karaktär än konstnärens
målningar från Sireköpinge. Och denna
slutenhet ger dem en prägel av stillhet och
ro, som man med glädje fördjupar sig i
och vilar i. De äro ännu bättre
komponerade än Thors tidigare arbeten, och då
lägger jag i ordet komposition en djupare
betydelse än den blott" formella. Ty denna
slutna kompositionsprincip går fram ur ett
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
