Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Om människans oavhängighet. Av Hagar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O m m ä 11 ni s k ans oavhängighet
Sagan om p r insen och de r v i s c h e n.
Prinsens ja k t.
Nationalmuseum.
Ej för ett enda ögonblick kan hon uthärda köld,
ej heller har hon kraft och styrka att fördraga hetta.
Ej har hon tålamod i något arbete,
ej har hon kraft att vara stilla och förbida.
Liksom myran är hon svag, liksom ormen giftdrypanie,
liten som ett grässtrå, huvudet belamrat med ett berg
av inbilskhet.
På ett annat ställe skildrar han hur du,
läsare, spelat bort allt vad du ägde i den usla
spelhåla där du dväljs dagligen och
stundligen:
Än var det ditt ansikte, rent ocli skinande som månen,
än var det dina lockar, svallande och svarta.
Din ungdom, din gestalt, rak och smidig som en pil:
du har spelat bort dem på vägen, du är gammal vorden
och bruten.
Ditt hjärta fullt av ljus, dina klara tindrande ögon:
slapp och slö spelade du bort dem i eldsugnens skymda
vrå.
Du har sölat ned dig i din personlighets lystnad och
begär,
du har i kortsynt likgiltighet pressat ut musten ur själ
och kropp.
På ett grymmare sätt kan man inte
avslöja begärets vanmakt och bedrägligheten
hos allt som kan begäras. Den människa som
är hemfallen åt begäret är den vanmäktigaste
och mest förnedrade av alla skapade varelser,
en fånge utan makt över sig själv, en redlöst
berusad, en stoftets slav. Med en kraft och
inspiration som söker sin like inskärpa alla
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
