Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ivan Gustave Aguéli. Ett sällsamt svenskt konstnärsöde. Av Marita Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivan G s t ave Aguéli
Ivan Aguéli. Vi s by ni o tiv. 1892.
Nationalmuseum.
II. Picardie 1891.
III. Gotland 1892. I bred, dekorativ, av
Gauguin påverkad ytstil målar Aguéli nu
några Visbymotiv (Nationalmuseum). Deras
gobelängartade komposition lever allenast
på sin kolorit, som bygges upp från markens
mättade sandtoner med husklungornas och
trädens sammangjutna blå-grön-lila mosaik.
Som ett ljusgrönt segel är himlen uppspänd
där bakom, med molnen som lätta blå och
rosa slöjor. Än är ytan det viktigaste,
rymden upptäcker han senare.
IV. Egypten 1894—1895. Gauguin fann
skönhetens förlovade land på Tahiti •—
Aguéli fann det i Egypten. Hans
konstnärliga originalitet vaknar med ens. Han
finner här sin egenart och utvecklas till en
av det svenska måleriets finaste och
känsligaste kolorister. Han målar Nilbåtar,
vägarna vid kanalstränderna, palmlundar och
beduinkvinnor, i lätta, läckra och
solgenomlysta toner. »Staden bland kullarna»
(Nationalmuseum) är en av de vackraste.
Med japansk elegans trollar hans pensel
fram en disblå stad, luftig som en
hägring mot ökensandens varma nyansering.
Minareternas smala linjer i orange skjuta
som pilar upp mot rymdens opal. Overklig
och vacker växer arkitekturen fram ur
naturen.
Det torde dock vara ovisst, hur många
av Egyptendukarna som tillhöra denna
första period. Hans stil ger nu ingen
ledtråd. Den är redan homogen.
V. Paris 1895—1899. Under denna tid
och följande, 1900—1910, målade han
sannolikt icke. I stället odlade han nu sitt
livliga intresse för konstteoretiska
spekulationer. I franska tidskrifter utvecklade
han i talrika artiklar sina åsikter om konst
och konstutövning. Yngve Berg har i
Flamman 1919 översatt en av dessa (ur
La Gnose 1911) om »L’art pur» av
Abdul-Hådi (Aguélis pseudonym), vilken ger en
god uppfattning om Aguélis teorier.
Gauguin och Cézanne hade på 1890-talet varit
Aguélis stora ledstjärnor. Från den senare
var vägen ej lång till en moderat kubism.
Omkring 1910 var också kubismen
Aguélis stora intresse. Men motsatsernas man
som han var, kunde han jämsides med
intresset för en rationell, antisentimental
riktning som kubismen också hysa
sympatier för en sådan dekadensföreteelse som
519
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
