Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ivan Gustave Aguéli. Ett sällsamt svenskt konstnärsöde. Av Marita Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marita Li 11 dg ren
Ivan Aguéli. E gy p ti s k t k up o I hu s.
Nationalmuseum.
Rose-Croix-rörelsen. Skarpsynt
rationalist och drömsjuk mystiker bodde sida vid
sida i Aguélis själ.
Hans konstteori? Vi referera »L’art
pur». Ali konst är sentimental eller
cerebral ; den förra vädjar genom minnen och
associationer till åskådaren, den senare
väcker direkt, utan störande
utomkonstnär-liga element, den inre känslan av livets
pulsslag, rytmen. Det är den sanna
konsten. Konstutövning är att precisera sin
känsla och vilja i avmätta accenter i det
tredimensionala rummet, dvs. genom form
i vidsträcktaste mening. Men form är ljus,
och ljus är färg. Att uppnå en riktig
gradering av ljuset, som bygger upp massorna
och rymden så att man får en gripande
känsla av verklighet, se där konstens a och
o. Det var kärnpunkten i Aguélis egen
konst. Vi citera: »Visheten i konsten som
i allt annat är att sätta allt på dess rätta
plats, ge allt dess rätta valör, sätta det i
det sanna ljuset.» Så såg han naturen
genom sitt eget temperament, inte med
impressionismens flyktiga improvisation, utan
på Cézannes linje: lagbundet och helt.
Aguélis dukar må synas skissartade, men
de ha räddats från utkastets väntande
och ofullgångna genom sin djupt rotade
vilja till monumentalitet och väsentlighet.
VI. Touraine 1913. Besöket hemma 1912
och ali uppmuntran fick avgörande
betydelse för hans konstnärskap. Han
skriver till R. Bergh : »Jag har återknutit
förbundet med naturen och målat så gott
årstiden tillåtit. Jag är avgjort friluftare och
jag kan ej vara annat. Det är kanske ej
bästa vägen, men den är min, helt enkelt.»
Brevet fortsätter: »Vad jag vill sälja, är
ej kubistiskt. Ty kubismen, enligt min åsikt,
är den stora enkelheten, den största
enkelheten till och med, och den bör komma av
sig själv som med Guds nåde. Man får
tänka sig kubismen, önska sig den, be vår
Herre om den, men inte knycka’n till sig
med mekaniktråd. Det tillåter ej feernas
fé, hon, som håller vakt över hägringarna.»
VII. Egypten 1914—1915.. »Ödet, som
vanligt, varken blitt eller oblitt», förde
honom tillbaka. Under en strålande arbets-
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
