- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
523

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ivan Gustave Aguéli. Ett sällsamt svenskt konstnärsöde. Av Marita Lindgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ivan G s t ave Aguéli

Ivan Aguéli. Sp an s k t landskap.

Västerås konstförening.

Man kan om den fälla samma omdöme
som Aguéli om sitt älskade Paris: »den
äger den rätta jämvikten mellan tradition
och natur.» Och dock är denna intima,
lågmälda konst — det kommer man icke ifrån
— av en kritisk värdering vägd och
befunnen för lätt. Utan sammanhang med
den följande konstutvecklingen te sig nu
Aguélis små dukar som isolerade fragment,
som skärvor av ett oavslutat, splittrat
livsverk. De äro värdefulla som intressanta
dokument till en originell personlighets
utveckling, men äga icke den stora konstens
växtkraft och ha fördenskull heller icke
utövat något inspirerande inflytande på
samtida och efterföljande svenskt måleri.
Aguélis konst var ett frö, som föll på
hälleberget och bar ingen frukt.

Samma år som Ivan Aguéli föddes skrev
Charles Baudelaire, vilken Aguéli senare
skulle ägna en så djup beundran, ett pro-

sapoem, L’étranger, som tycks mig fånga
— bättre än någon annan karakteristik —
en glimt av den sällsamma människan och
konstnären Ivan Gustave Aguéli.

»Vem älskar du mest, gåtfulle främling, din
far, din mor, din syster eller bror ?

— Jag har ingen far, ingen mor, ingen
syster eller bror.

— Ditt land?

— Jag vet inte, under vilken breddgrad
det är beläget.

— Skönheten ?

— Jag skulle gärna vilja älska henne, den
gudomliga, den eviga.

— Penningen ?

— Jag hatar den, som ni hatar Gud.

— Men vad är det då som du älskar,
underlige främling ?

—• Jag älskar molnen — molnen som gå
förbi . . . där borta ... de underbara molnen.»

Baudelaire: Prosadikter ur Le Spleen
de Paris. (Till svenska av E. Blomberg.
1930.)

523

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free