Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Världen som ande. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos dem som kallas bildade) en mycket
ringa del byggd på de egna sinnenas
iakttagelser. Men tänker man på
livsbelysningen och livsödet, på vars och ens
ensliga möten med glädjeämnen och sorger,
med lycka och motgångar; tänker man på
varje enskild människas samlade
erfarenheter av andra människor — föräldrar och
syskon, hustru och barn, överordnade och
kamrater, vänner och fiender, välgörare
och bedragare — så finner man, att det
är långt mellan människors vägar och att
vi veta mycket litet om varandra, vilket
med andra ord kan sägas så, att var och
en vet mycket litet om den andres värld.
Det faller mig i minnet några rader ur
Ernst Norlinds »Dikter» (1907):
För alla finns en ensam stig att gå
förutan mor och hem och skydd och vänner,
och varje ensam har ett mål att nå,
som blott han själv och ingen annan känner.
Och all den ljusa fröjd minuten gav
och det som blev av mörka stunder givet
bli intigheter eller hårda krav,
men ingen vet den andres väg till livet.
Den ene skälver under ödets sting
och bär ett outplånligt moln å pannan
till dödens stund av samma jordens ting,
som blivit ljus och stillhet för en annan.
Det allra mesta har jag aldrig känt
av all den heta, ödesbittra smärtan
som under år och saknader förbränt
i vredesstunder mina bröders hjärtan.
Men tusen sinom tusen vandra
och säga: »känna», »veta» och »förstå»
och gå förbi och tro sig se varandra.
Så är det nu: att var gång ett barn
börjar finna sammanhang och mening i sina
sinnesintryck, skapas en människas värld
på nytt. Den världen är, sedd från en viss
synpunkt, intet annat än sken och dröm,
ett eteriskt skådespel av väsenlösa
illusioner, som fördunstar i intet i det ögonblick,
då vårt medvetande förintas. För var och
en av oss gälla vid livets slut Shakespeares
djupa och mäktiga (om också alltför ofta
och ofta alltför tanklöst citerade) ord,
som läsaren efter behag kan översätta
enligt Hagberg eller enligt Hallström:
Our revels now are ended. These our actors,
as I foretold you, were all spirits and
are melted into air, into thin air:
and, like the baseless fabric of this vision,
the cloud-capp’d towers, the gorgeous palaces,
the solemn temples, the great globe itself,
yea, all which it inherit, shall dissolve
and, like this insubstantial pageant faded,
leave not a rack behind. We are such stuff
as dreams are made on, and our little life
is rounded with a sleep. — — —[1]
»Av samma tyg, som drömmar göras av,
vi äro gjorda.» Vår verklighet är sken och
dröm, men icke av samma slag som
tillfälliga synvillor och sammanhangslösa
slummersyner. Den är dock verklighet
för oss och i oss, och den innehåller
allt det som ger vår tillvaro mening och
värde.
*
»Världen är min föreställning.» Fastän
varje människa, som har förstått denna sats,
måste erkänna dess riktighet, och fastän
satsen är allmänt bekant, har den
västerländska mänskligheten ingalunda införlivat
den med sina vardagstankar. Vi äro
fullkomligt benägna att tro på våra sinnens
vittnesbörd, och det naturliga tillståndet
för oss alla är att betrakta yttervärlden
som om den vore alldeles oberoende av oss
och som om den skulle vara i det allra
närmaste lik sig, om vi inte promenerade
omkring i den. Jag skall inte bestrida, att
detta betraktelsesätt ligger nära till hands,
att det är enkelt och lättfattligt och att
det med synnerlig fördel ägnar sig att
läggas till grund för praktiskt handlande.
Det har egentligen bara ett enda fel: att
det är fullkomligt falskt. Vi ha i grund
och botten alis ingen anledning att tro
på våra sinnens vittnesbörd — det är en
annan sak att vi ändå nödgas
[1] The Tempest, Act IV, Sc. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0579.html
