Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Stefan George. Av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Malmberg
oberedda. Vad som nu bryter in över världen
har han för länge sedan anat. Gudlösheten,
fattad i Georges konfessionslösa, mer av
hednisk mystik än av kristen livssyn färgade
mening, är grunden till det stora
maskinkriget, och till de medskyldiga måste vi räkna,
utom profithungern, mammonkulten och alla
ohöljt fala jagiska tendenser hos människan,
också de tomma välfärdsideologierna, vilka
urholkat livet. Därför ser han icke heller
den möjliga räddningen för sin egen nation
eller den västerländska mänskligheten i
de-fätism och pacifism utan upphöjer till
frälsande livsvärden de av instinkten och myten
ammade idealen: folkgemenskap,
ungdomlighet, virtus.
År 1928 utkom Georges sista arbete: Das
neue Reich. Där finner man den gåtfulla
dikten An die Toten, som jag här vågar
återgiva i svensk tolkning:
När blott detta släkte,
förlossat från skammen,
från nacken har slungat
förtryckarens järnok
och spårar inom sig
het törst efter ära:
då skall över fälten,
där gravarna trängas,
uppflamma ett eldsken . . .
då jaga på ékyar
vitt dånande härar,
då går genom världen
den svartaste skräcken,
av stormar den tredje:
de stupades hemkomst!
När blott detta släkte
ur slapphetens dvala
sitt eget besinnar,
sin korelses sändning:
då öppnar sig plötsligt
osäglig förfärans
gudomliga tydning,
då höja sig händer,
och munnarna skalla
det upphöjdas lovsång,
då fladdra i vårvind
med sannskyldig höghet
konungsliga fanor,
djupt hälsa varandra
de stränga, de stolta.
Har man rätt att i denna dikt se en
förutsägelse om dagens tyska verklighet? Frågan
Iår svårligen kunna besvaras. Tvivelsutan
finnas inom det tredje riket värden och
realiteter, vilka sammanfalla med georgeska
intentioner. Hit hör ledartanken, hit hör
enhetsverket, hit höra pånyttfödelsen av den
nationella äran, instinktens renässans och
kamratskapets nya eros. Men det finnes
också grumligare strömdrag, tendenser,
främmande för Georges vilja och art: tom
kvantitetsdyrkan, billig mytologi och den
förenklade propaganda som är alltigenom oförenlig
med Georges magiskt försåtliga metod för
makterövring, hans intellektuella krav och
hans känsla för språkets helgd. Väl står det
fast, att George vid betraktandet av de tyska
ungdomsskarorna understundom kunnat
finna förverkligad sin egen gyllene vision:
Neuen adel den ihr suchet
Führt nicht her von schild und krone
Aller stufen halter trägen
Gleich den feilen blick der sinne
Gleich den rohen blick der spähe . . .
Stammlos wachsen im gewühle
Seltne sprossen eignen ranges
Und ihr kennt die mitgeburten
An der augen wahrer glut.
Detta är ovedersägligt. Men det förefaller
lika ovedersägligt, att djupa rämnor skilja
den georgeska läran från dagens politiska
realiteter. Man kan näppeligen förutsätta, att
Friedrich Gundolfs vän velat täcka med sitt
namn den blinda rasfanatismen eller att det
kostbara ordets hierofant menat sig kunna
besegra det instinktlösa genom att vädja till
censurens brutala ytlighet. Tiden har blivit
föga förändrad till sitt innersta väsen, endast
mörkare och hårdare. Samma faror lura på
oss som på det döda adertonhundratalet, och
världsbranden, som vi menat oss ha
övervunnit, sprider sig underjordiskt; hettan
bränner våra skyndande fotsulor, kommer
vår kulturs kolonnader att oavlåtligt brista
och skärvor av akantusblad att regna över
jorden.
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
