Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svenska översättare. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska översättare
Av Nils Svanberg
^–-’en renässans, som den
poetiska tolkningens konst på senare tid
upplevat i Sverige och det svenska Finland,
präglar genomgående de ungefär samtidiga verk
av ytterst olikartad karaktär och stor
kulturell räckvidd, som i det följande skola
omnämnas. En särställning intar i mer än ett
avseende Erik Kihlmans och Arvid Mörnes
finska antologi. Den klassiska litteraturen
har alltfort sin dryga del i nytolkningarna.
Ett par verk, som fullfölja denna förnäma
tradition, må först beröras.
Hjalmar Gullbergs senaste
Euripides-tolkning, Alkestis, ansluter sig värdigt till
hans tidigare, Hippolytos och Medea. Den
lilla inledande orienteringen är ypperligt
skriven och visar redan den, vad hela
Gullbergs översättargärning bekräftar: en
lycklig förståelse av det klassiska dramat och en
förmåga att med originell, nyskapande stil
skänka det aktualitetens intresse. Alkestis,
dramat om uppoffrande kvinnlighet och om
det frälsande hjältedådet i hjältinnans och
Herakles’ gestalter, äger som helhet ett
sällsynt harmoniskt och festligt kynne. På samma
gång skiftar tonen mellan subtil känslobikt,
groteska replikväxlingar och barbariskt
påtaglig mytologi. I det senare avseendet står detta
drama nära Euripides’ Backant-drama, som
jag på tal om Niels Møllers tolkning berört
i denna tidskrift 1932. Euripides’ realism
har fått en dramatiskt verkningsfull
representant i den rustike kämpaguden Herakles.
Med honom är dramats springande punkt
förknippad. Han, som i kamp med dödsguden
friar den dödsinvigda Alkestis, uppträder
först i sorgehuset som en drucken
landsvägsriddare. Småningom går det upp för honom
vad som hänt, och han fullgör sitt gudomliga
frälsarvärv. Detta mytiska inslag beskrives
med folklig realism: Thanatos blev vid striden
»tagen bakifrån». Samtidigt framträder i
episoden gång på gång det subtila inre
sammanhang, som dramatikern funnit mellan Admetos’
gästfrihet och hans makas räddning. Kung
Admetos framstår annars enkel nog — han
låter ju, om ock med någon sorg, sin maka
offra sig — men han mottar med föredömlig
gästfrihet på själva sorgedagen Herakles;
och ej nog därmed — utsökt belevad, vill
han ej störa gästens sinnesro utan håller
honom i okunnighet om att den döda är hans
egen drottning. Först genom en tjänare får
Herakles veta sanningen. — Åt de
utstuderade finesserna såväl som körernas
strömmande klagan, åt de uddiga replikraderna
såväl som den trovärdiga realismen gör
Gullbergs spänstiga stilkonst rättvisa. Det är
icke någon tillfällighet, att diktaren från
sysslandet med detta ädla grekiska verk fått
motiv till ett par av sina egna skapelser; några
av de klassiska poemen i hans senaste diktbok,
dikterna om Apollon i Tessalien och hymnen
till den klumpige, självförglömmande frälsar
-guden Herakles.
Med Bernhard Risbergs översättningar
befinna vi oss helt på lyrikens område —• dit
hör annars också Gullbergs besjälade
körtolk-ningar, som man ej bör glömma bort. Själva
planen att på detta direkta sätt ge en
översikt av den antika lyrikens utveckling är
originell och tilltalande. Risberg har utfört
den så, att hans arbete kan sägas angå var och
en som har intresse för klassisk kultur —
denna kultur som är så grundläggande för
vår egen och ändå, om vi vilja vara
uppriktiga, så svårtillgänglig. Risberg är en med
klassisk odling och vers väl förfaren tolk och
ger oss i klar och genomtänkt form både den
kärnfulla och dock resignerade visdomen hos
Solon och Theognis, vek eolisk folklyrik om
kärlekens förlamande makt, Tyrtaios’ strids-
Hjalmar Gullberg, Euripides’ Alkestis. (Geber).
Bernhard Risberg, Grekisk och romersk lyrik. (Bonnier.)
Arvid Mörne och Erik Kihlman, Finsk dikt. (Schildt.)
Erik Kruuse, Vin och kvinnor. (Bonnier.)
Ebba Langenskiöld-Hoffmann, Axplockning ur tysk lyrik. (Norstedt & Söner.)
Karl August Hagberg, En portugisisk nationalskald —■ A. Corréa d’ Oliveira. (C. E. Fritze.)
Harald Jernström, Chaucerdikt. (Tiden.)
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
