Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den islamiska konstens väsen. Av Carl Johan Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den islamiska konstens väsen
Fragment av matt bård av ylle. Herat, Afganistan,
14.0 o-t alets slut.
Nationalmuseum.
lunda på persiska miniatyrer ser en figur
hålla ena pekfingret instucket mellan
läpparna, är detta att betrakta som
konstnärens sätt att åskådliggöra den avbildades
förvåning, ett konventionellt
skildringssätt, som väl exemplifierar det senast
sagda.
De tendenser till naturalism, som likväl
understundom uppenbara sig även i sådana
islamiska målningar och konstslöjdsalster,
som ej tillkommit under europeiskt
inflytande, äro av olika art och ursprung.
Stundom sammanhänga de med det naiva
intresse för den omgivande verkligheten,
som man ofta kan spåra i barnteckningar
och i annan primitiv konst; i vissa fall
utgöra de reflexer av senhellenistiska
stilideal, men oftast röja de en lyrisk, halvt
panteistisk naturuppfattning inspirerad av
kinesisk konst, som alltid högt beundrats
av de mohammedanska folken.
I sin rums framställning ha de islamiska
målarna lika litet som sina östasiatiska
ämbetsbröder eftersträvat ett korrekt och
enhetligt perspektiv av den art, som
alltifrån för renässansens dagar varit i hög
grad bestämmande för den västerländska
bildkonstens utformning. Likväl ha de ej
helt kunnat undgå att ta intryck av det
europeiska måleriets central- och
luftperspektiv, ett inflytande, som skulle visa sig i
hög grad bidraga till den islamiska
bildkonstens slutliga dekadens.
Men låt oss återvända till de råd, som
Ibn ’Abbas ger den persiske målaren. Om
denne, såsom vi sett, näppeligen kan ha
varit i stånd att följa det första av dessa,
nämligen att avbilda alla djur utan huvud,
så står det andra råd han fick, att låta
djuren likna blommor, i full
överensstämmelse med de estetiska principer, som
uppenbaras inom den islamiska konsten.
Den mohammedanske konstnären eller
konsthantverkaren visar icke endast,
liksom sina föregångare i den forna Orienten,
en tydlig förkärlek för symboliska väsen
sammansatta av verkliga eller endast i saga
och myt existerande varelser, utan han
sammansmälter gärna sina
djurframställningar med motiv hämtade från
växtvärlden. På det mest intagande sätt kombineras
därvid den lekfulla arabesken med den
forna Orientens en gång respektingivande,
skräckinjagande fauna. De konstnärliga
effekter, som därvid uppnås, skilja sig helt
från dem, som frammanas av den skytiska
och germanska konstens estetiskt
verkningsfulla men samtidigt barbariska sam-
S65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
