Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Sanning och fantasi i historien. Av Curt Rohtlieb - Främlingen. Efter Sully Prudhomme. Översatt av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Curt Rohtlieb
som alis är i stånd att bildas ■—- utbildas
och ombildas —• av historien.
Hävdateckningens Cæsargestalt har ju utövat
inflytande direkt både på det franska och
det tyska kejsardömet. Visserligen räcker
detta inflytande blott tills en senare forskare
förvandlat konstruktionen till skrot, då
däremot den stora dikten ej får sin bane
så snart och så snöpligt. Men
hävdatecknarens ord blir ofta handling i ett senare
släktled.
De gestalter och tankar vi skönja i
historien äro åtminstone för vår realistiska
tid långt mera levande och mäktiga än
något diktverks. Huruvida de ha större
fakticitet må lämnas därhän. De ha större
effektivitet. Låt oss därför ej vara för
stränga mot historien. Även om man
inför mycket av vad den innehåller om
framfarna tiders liv och dåd måste undra,
huruvida källornas bild ens tillnärmelsevis
svarar mot verkligheten, kunna vi, i känslan
för vad det gångna betytt och betyder, ej
undvara denna fragmentariska bild, utan
måste bekänna: sitt värde för oss kan
seklernas arv ej mista, ens i förvanskat skick.
FRA M L I N G E N
Efter SULLY PRUDHOMME.
Jag frågar mig: vad är ditt ättartal?
Din plåga här kan intet underlätta.
Tanken och sinnena bli aldrig mätta:
vad bruka de för mått, för ideal?
Vad är du bannlyst ur för himlasal?
Finns något heligt kall som är ditt rätta?
Här ser du blott det vidriga och frätta:
vart går din sanna dröm, ditt eget val?
Min längtan upp till någon okänd himmel,
min höga avsmak vid allt jordens vimmel,
sprang den ur Människan av blod och slem?
En glimt — och hjärtats dörrar stängas åter.
Jag hör en fånge innanför som gråter,
en främling som har glömt sitt namn och hem.
IVAR HARRIE
S 86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
