Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland
Hon lever intensivt med i faderns
fantasiutsvävningar; äventyrsberättelserna ge henne
övertygelsen att också hon en gång i
framtiden skall bli någonting stort. Hon lär sig
trotsa, hennes hunger till kunskap och böcker
vaknar häftig och oresonlig, och när tiden är
inne känner hon att hon är kallad att bli en
förkämpe för kvinnans frihet och
självständighet. Men hon är individualist och
egocentriker mitt i sin entusiasm för allmänna
idéer; det är ett synnerligen framträdande
drag, det talar redan i den ton à la stor
tra-gédienne, vari hon omtalar sina
förhoppningar och sina besvikelser. Alla hennes
drömmar falla emellertid till stoft inför
mannen-erövraren, könsvarelsen segrar över
människan i henne. Då denne mystiske »Ta» lämnar
henne, är hon färdig med tillvaron och gör
slutligen, överväldigad av smärtsamma
minnen, ett självmordsförsök, men räddas åter till
livet. På sjukhuset kommer väckelsen över
henne som ett inre ljus. Den som visar henne
vägen är den till det yttre misslyckade
farbror Eberhard, som ger henne vissheten om
det inre livets rikedom: hon växer ut ur
själviskhetens skal och fylles av en oändlig
människokärlek, »som ensam förmår öppna
vägen till det inre». Man kunde väl uttrycka
innebörden av Vega Dysters utveckling så
att det är »samhällsmoderligheten» — för att
använda Ellen Keys term — som segrar
över Vega Dysters naturliga kärlekslängtan
och hennes drift till självhävdelse.
Detta hävdande av det inre livet är icke
någon ny sida i Hagar Olssons författarskap,
det talade redan i stilens böjelse för det
sakrala och världsfrånvända och
författarinnans dyrkan av den mystiska hängivelsen i
hennes första böcker. Men ali äkta innerlighet
i hennes dikt drunknade snart i ett omåttligt
teoretiserande, i diskussioner rörande de
sociala problemen, kvinnoemancipationen o. s. v.
På grund av sin starkt intellektuella läggning
brydde sig Hagar Olsson icke så mycket om
människorna som om idéerna, vilka dock
framträdde med sällsamt förvridna konturer
i ljuset av hennes hejdlöst subjektiva
uppfattning. Människan i hennes böcker var
endast en l’homme-machine, nödvändig för
demonstrerande av vissa teser. Med sitt
senaste skådespel »Det blåa undret» tyckes
Hagar Olsson ha löpt linan ut i detta avseende.
Ett löfte för framtiden låg där redan i den
odelade sympati hon som diktare ägnade de
båda huvudpersonerna, Martin, den unge
Hagar Olsson.
fascisten, och hans syster, Louise, som var en
förkunnerska av Hagar Olssons gamla kollek
-tivistiska program. Hennes dikt ägde här
tillräcklig vingbredd för att icke stanna vid de
yttre skiljaktigheterna, utan med sympati söka
sig in till det som förenade dessa fiender, som
voro syskon icke blott genom blodets band,
utan även genom sina själars hänförelse. Och
i »Chitambo» slutligen finnes ingenting annat
kvar av kollektivismen än människokärlekens
evangelium, själva den känsla, som låg bakom
Hagar Olssons kollektivistiska program. Även
i denna bok äro människorna ställvis icke
annat än brickor i idéernas puzzlespel, men i
allmänhet har författarinnan här enkelt och
naturligt och utan att skatta åt ett
ofruktbart teoretiserande låtit Vega Dyster och
hennes familj växa fram med tydliga
konturer mot bakgrunden av ett skede i Finlands
historia. Att Vega Dysters gestalt är så
levande som den är beror även pä att den
är ett självporträtt. »Chitambo» är utan
gensägelse det bästa skönlitterära verk, som
Hagar Olsson skapat.
Hagar Olsson har en stark böjelse för det
litterära experimentet. Hon tillämpar i
»Chitambo» en modern kontrapunktisk
kompositionsmetod, som i detta sammanhang gör
sig mycket bra. Hon låter nutiden och det
förgångna möta varandra. Denna Vera Dyster,
i vars mun berättelsen är lagd, är ute på spa-
595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
