Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
Av Ivar Har rie
o
JLr 1933 gjorde ett par romaner av nytt
slag sitt inträde i bokmarknaden. De
recenserades på annan plats i tidningarna än den
vanliga. De ordinarie litteraturkritikerna voro
rätt bortkomna inför dem — även om de
skulle känna igen typen från någon av de
manuskriptladdningar, som ständigt på måfå
skickas omkring av folk som skrivit ner vad
de ha på hjärtat, till folk som gissas ha
förståelse för det äkta och upplevda: i sådana
fall hade nog kritikern leturnerat
manuskriptet och vänligt påpekat, att det innehöll
intressant material och hade värde som
dokument, men icke som litteratur. Kanske
omdömet var riktigt: tämligen säkert äro böcker
som Willy Walfridssons Slavar och
Albin Widéns Fördettingar icke
skönlitteratur i ordets trängsta mening. De gjorde skäl
för sig i offentligheten ändå. Utförliga
recensioner inflöto — men denna gång på
ledarespalten. Debatter uppstodo, som satte spår i
åtgärder av regering och riksdag. Och
böckerna köptes ivrigt, lästes med spänning och
deltagande, utlöste de känslor och impulser som
välkommen litteratur brukar framkalla. De
tillgodosågo i själva verket ett litterärt
behov, som under 1930-talets lopp gjort sig
allt starkare gällande och pressat åt sidan
1920-talsestetikens experiment med att
»förnya berättarkonsten» — behovet av den
dokumentariska romanen.
Walfridssons och Widéns böcker voro som
bekant dokument om de senaste årens
skrämmande spöke, eller rättare sagt svarta
verklighet: ungdomsarbetslösheten. Där framlades
vittnesmål av folk som varit med: en viktig
förutsättning för den dokumentariska
romanen är just, att den skriftliga
framställningskonstens resurser blivit tillgängliga för dem
som sj älva äro eller varit med, även i samhällets
mörkaste och svårast försummade miljöer;
detta är i sin tur, som anmälaren på annat
håll påpekat, följden av den stora
revolutionen i svenskt kulturliv, varigenom
studenternas bildningsmonopol avskaffats. Särskilt
Albin Widéns bok är ett vackert och typiskt
resultat av modern svensk folkbildning: han
preciserar med mönstergill skärpa sitt
speciella problem — de stamanställda
militärernas civilförsörjning och sociala placering —
och framlägger en klar och övertygande, väl
dokumenterad utredning av de ganska
fruktansvärda missförhållanden, som här
föreligga. Ramberättelsen om den arbetslöse f. d.
furiren och hans flicka är mycket enkel, men
har gott sammanhang och bidrar till proble-
Erik Asklund: Lilla land. Sthlm, Bonniers.
Ernst L. Ekman: Slavar. Sthlm, Bonniers.
Thore Ericsson: John Steen i Himmelsvik. Sthlm, Bonniers.
Jan Fridegård: En natt i juli. Sthlm, Bonniers.
Helmer Grundström: Polisen gör chock. Sthlm, Bonniers.
Waldemar Hammenhög: Lindbergs. Sthlm, Natur och Kultur.
Ivar Hjertén: Spartakus. Sthlm, Bonniers.
Eyvind Johnsson: Än en gäng, kapten! Sthlm, Bonniers.
Pär Lagerkvist: Bödeln. Sthlm, Bonniers.
Ivar Lo-Johansson: Godnatt, jord! Sthlm, Bonniers.
Harry Martinson: Kap Farväl. Sthlm, Bonniers.
Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd. Sthlm, Bonniers.
Vilhelm Moberg: Mans kvinna. Sthlm, Bonniers.
Ludvig Nordström: På hemväg till Öbacka. Sthlm, Bonniers.
Herta Odeman: Erna, John och Dora. Sthlm, Bonniers.
—»—: Stora Biografen. Sthlm, Bonniers.
Johan Richert: Oro i landet. Sthlm, Bonniers.
Sven Stolpe: Järnbröderna. Sthlm, Bonniers.
Ester Ståhlberg: Se, drömmaren kommer där. Sthlm, Bonniers.
Elswig Thunberg: Mitt hem är min borg. Sthlm, Gebers.
Willy Walfridsson: Slavar. Sthlm, Wahlström & Widstrand.
Albin Widén: Fördettingar. Sthlm, Wahlström & Widstrand.
657"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
