- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
607

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska romaner och novelle r

största och mest överraskande litterära
händelsen år 1933. Den gjordes, som många andra
upptäckter, samtidigt av två sins emellan
oberoende forskare — men i två böcker av
mycket olika rang. Jan Fridegårds
debutbok var en ovanligt fast komponerad och
skickligt berättad kriminalhistoria i
statar-och strejkbrytarmiljö: den har god
människoiakttagelse och strikt följdriktighet i
händelsesammanhanget, men miljöskildringen är både
för tunn och för obehärskat hätsk för att
verka fullt övertygande. Genom Ivar
Lo-Jo-hanssons Godnatt, jord! kom däremot
sta-tarklassen att göra sitt inträde i dikten med
det första svenska verk på länge, som
förtjänar namnet epos. Denne begåvade
författare hade förut genom hela sin rika och ojämna
alstring utan otvetydig framgång sökt utlopp
för sin gestaltningsdrift; i det stora verket
äro alla hinder med ens övervunna, och det
forsar fram en nästan överväldigande ström
av iakttagelse, upplevelse, dröm och minne,
harm och kärlek. Det är historien om en
barndom och ungdom — om statarpojken,
vars vilda ängslan och desperata strävan är
bestämd av föresatsen att till varje pris inte
bli inskriven i statarboken: ty utan
reflekterad kunskap har han på känn vad det
betyder: livstidsdom till trampkvarnen, till att
bli utkramad och demoraliserad, få viljan
domnad och ambitionen knäckt, tills det står
kvar ett arbetsdjur, lite slött och ineffektivt,
men fogligt och billigt och lätt att ersätta,
om det skulle få idén att ta ståt vid ett annat
gods på samma villkor. Kring denna historia
grupperas en hel liten värld av
människoöden, som behärskas av Godset och äro
knutna, i bästa fall till de svårskötta skogstorpen,
i värsta fall till Södra Längan: myllret av
barn, nyfikna, tilltagsna, infernaliskt
grymma, invigda i allt — men bland dem
begåvningar som smulas sönder, heroiska viljor
som snedvridas, rena, vackra liv som
skövlas av vanvård och tuberkulos; de unga i
uppvaknandets och brytningens år, vilka
ge-nomlevas under promiskuitetens tecken och
skildras i en röd slöja av primitivistisk
mystik; männen, grå och slappa och smutsiga,
hejdade, i sina tafatta ansatser till samverkan
och frigörelse av sina utsläpade kvinnors gälla
klagokörer; de gamla på fattighuset —
statar-livets säkra slutpunkt —, som ha kvar
glädjen att från sina unkna bäddar följa med
kyrkogårdens nyförvärv. Ofattbart högt över
denna värld svävar godsherrens familj: för

Ivar L o-Jo h an s s o n.

läsare med godsägare i sitt umgänge torde
skildringen av detta slags folk här såväl som
i Fridegårds bok te sig groteskt
verklighetsfrämmande, det är nog sant — men det är
viktigt att komma ihåg, att de alltså ta sig
sådana ut nerifrån, ur sina underlydandes
synvinkel. Det märkliga är, att Ivar
Lo-Johansson lyckats omge detta hänsynslöst
framlagda material av trist verklighet med en
intensiv poesi — ibland hemsk och upprörande,
men ofta med doft av jord och blommor.
Det gör hans dokumentariska roman till ett
epos.

I ännu en företeelse kan man se ett
symptom på intresset för dokument i romanform:
i den historiska romanens återuppståndelse
från de döda. I Vilhelm Mobergs Mans
kvinna — en av fjorårets bästa romaner —
var visserligen den historiska kostymen
endast en tunn förklädnad för en intensiv studie
i kärleksproblematik och sexualromantik.
Typiska äro däremot två romaner av 1934,
bägge med antika ämnen: Ernst L. Ekmans
Slavar och Ivar Hjertens Spartakus. Det
intressanta är, att bägge författarna
försökt frammana de i historien stumma och
undertryckta, i den höglitterära traditionen
undanskymda klasserna — i detta fall det
romerska samhällets slavar, fattade som en
motsvarighet till det understa proletariatet i
den moderna världen. Försöken ha emellertid

607

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0663.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free