Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Kulturhistoria och kulturbilder. En översikt. Av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thure Ny ni a n
hans verk ses under en något mindre sublim
synvinkel. Möbeln är ett bruksföremål, vilket
fordrar stor yrkesskicklighet hos sin
tillverkare för att kunna fylla kravet på
hållfasthet och ändamålsenlighet. I särskild grad har
dock möbelhantverket förutsättningar för att
höjas till konsthantverk. En dylik förädling
sker emellertid i regel på ett kollektivt sätt,
varvid de enskilda möblerna komma att bli
representanter för vitt utbredda tidstyper .. .
Inför ett kollektivt betraktande av ett
tidevarvs hela möbelbestånd måste de allra flesta
mästare komma att sjunka in i
gemenskapen med yrkesbröderna och förlora det sken
av personlig egenart, som ett isolerat
betraktande av enstaka verk kan inge.» Detta är
ord av allmängiltig räckvidd och särskilt i
en tid, då konst i många läger kommit att
betraktas endast som en avledning av
kunna. Tyvärr tillåter icke utrymmet, att vi
uppehålla oss vid allt som skulle vara värt att
framhävas i de textkapitel som inleda varje
volym. Endast en sak till må framhållas,
nämligen författarens syn på 1700-talet som en
kulturell enhet. I motsats till den
auktoriserade uppfattningen om skarpa gränser
mellan barockens, rokokons och den gustavianska
tidens kultur hävdar Sigurd Wallin det starka
sambandet, de mjuka övergångarna. »Ty även
om detta ur formsynpunkt kan betraktas som
paradoxalt, ligga dock skillnaderna mer på
mode journalens plan, under det att kulturen
i sin helhet är en och densamma på båda
sidor om modegränsen.» Brytningen äger rum
å ena sidan i och med borgerskapets kulturella
frammarsch, å den andra samtidigt med det
överhandtagande engelska inflytandet under
sengustaviansk tid. Denna uppfattning har
motiverat och rättfärdigat verkets uppdelning
på tre volymer, varav den första behandlar
vasatiden och den karolinska tiden, alltså i
stort sett 1500- och 1600-talen, den andra
Fredrik I :s tid, rokokon och den gustavianska
tiden, medan den tredje är avsedd att
omfatta 1800-talet. Utom de textkapitel, som
direkt ansluta sig till bildmaterialet från
vederbörande period, innehåller varje volym
en med färgplanscher illustrerad avdelning,
som är helt fristående i tidshänseende och
avser att lämna en översikt av arbetets hela
område ur en viss synpunkt. I första delen
finner man sålunda ett kapitel om målade
möbler, i del II behandlas träinläggning, och
den tredje delen kommer att omfatta jämväl
möbelklädsel. Det är veterligen första gången
dessa ämnen tas upp till översiktlig
behandling, varför man måste vara tacksam att det
blir gjort och gjort av så kunniga händer. De
beledsagande färgplanscherna förefalla
synnerligen omsorgsfullt utförda och komma
förmodligen originalen så nära som modern
teknik mäktar. Vad bildmaterialet för övrigt
beträffar, förbjuder dess rikhaltighet varje
närmare ingående därpå. Det är inte bara stolar
och bord, soffor och skåp, kistor, bänkar och
byråar som fått lämna sina bidrag till
denna utomordentliga historia i bilder om svensk
möbelkultur. Där förekomma både skrålådor
och spinnrockar, orglar och hackbräden,
jordglober och barometrar, för att inte tala om
speglar, ur, eldskärmar och tavelramar. Man
antecknar tacksamt, att författaren tilltrott
läsaren och betraktaren förmåga att själv
göra klart för sig, vad som menas t. ex. med
en soffa. De olika föremålsgrupperna äro i
respektive volymer sammanförda till
angränsande sidor, vilket kan vara en nackdel
eller en fördel, allteftersom man önskar
begagna arbetet som stilhistorisk lärobok eller
finna sammanhang och utvecklingskedjor. Den
väsentligaste nyheten i fråga om
bildmaterialet är kanske likväl det stora antal detaljer av
delformer och dekorationsmotiv, som åtfölja
bilderna av föremålen i sin helhet och ge
möjlighet att iakttaga möbelstilarnas
konstanter och variabler såväl som snickarnas
individuella händighet och konstnärliga
intentioner. Redan de bägge föreliggande delarna av
Sigurd Wallins möbelbok ger en rätt att
beteckna den som ojämförligt överlägsen allt
vad som tidigare bjudits i denna genre, den
mogna frukten av åratals inträngande studier
på ett område, som legat författaren nära om
hjärtat. Hans kända avsky för allt som
smakar personlig reklam hindrar en att tillgripa
flera superlativer. De skulle dessutom vara
överflödiga. Den som har intresse för de ting,
varom boken handlar, kan helt enkelt inte
undvara den.
Medan vi fortfarande sitta på stolar och
ligga i sängar, ha vi alldeles lagt bort att
äta på tenntallrikar och dricka ur tennstop,
och det Iår väl ingen beklaga. Det är
egendomligt att lägga märke till, hur ens
inställning till dylika ting förändras med avståndet
i tid eller rum. Om vi kunde tänka oss en
nutida kulturprofet med folkdanser och
natio-naldräkter till specialitet försatt något
hundratal år tillbaka i tiden, skulle han säkert
614
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
