- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
628

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Katarina Jagellonica. Av P. O. v. Törne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P. O. v.

Törne

polska rike. Född 1491 i Milano som dotter
till hertig Giangaleazzo Sforza och Isabella
av Neapel, blev hon 1518 gift med
Sigismund I av Polen, för sin klokhet och sans
kallad »den gamle». Stort, ännu väl
sammanhållet upplevde det polska riket under
femtonhundratalet en glansperiod, och
gynnad av konung Sigismund utbredde sig
renässanskulturen i landet, företrädd av
italienska arkitekter och med iver
anammad av en skara inhemska lärda. Drottning
Bona gav livet åt fyra döttrar och en son,
Sigismund August, vilken 1548 efterträdde
fadern på tronen och blev Polens siste
jagellonske konung. Äldsta dottern, efter
mormodern döpt Isabella, blev bortgift
med vojevoden i Siebenbürgen Johan
Zapolya, efter katastrofen vid Mohacz
1526 konung över en del av Ungern. Andra
dottern, som med rätta fick bära epitetet
»den kloka», fick nöja sig med en av
Tysklands småfurstar, hertig Henrik av
Braunschweig-Wolfenbüttel. Den tredje i
ordningen, prinsessan Anna, svårast att gifta
bort, blev slutligen, sedan åtskilliga
kombinationer misslyckats, vid några och femtio
års ålder Stefan Batorys gemål, medan
den yngsta, Katarina, under hård
konkurrens från de alltid på
äktenskapsmarknaden påpassliga Habsburgarnas sida, efter
moget övervägande gav sin hand åt Johan,
hertig av Finland. Högt bildad, förslagen,
säker på sig själv som en äkta
renässansfurstinna, förmodligen vacker, hade
drottning Bona genast fått ett stort inflytande
över sin man och tvekade icke att begagna
detta i dynastins intresse. Hennes strävan
gick ut på kungamaktens stärkande och
ett motarbetande av de decentraliserande
tendenser som den polska adeln sedan några
årtionden med framgång hängivit sig åt.
Det råder numera intet tvivel om att icke
hon såg rätt och att, om hon fått råda,
Sigismund I måhända förmått förebygga
det polska rikets kommande svaghet. Men
den nya kungliga politiken, som icke så

litet smakade av italienskt tyrannvälde,
väckte en så stark ovilja inom både den
högre och den lägre adeln, att Sigismund
såg sig tvungen till eftergifter, vilka gjorde
följderna av Bonas försök till rena
motsatsen av vad hon avsett. Också i övrigt
blev hennes personliga insats i Polens liv
icke av det positiva slaget. Om än en nyare
tids forskning velat ge erkännande åt
hennes överlägsna intelligens,
utomordentliga verksamhetslust och politiska
skarpblick, har man dock svårt att helt
underkänna samtidens och den närmaste
eftervärldens rätt hårda omdömen om henne
såsom polsk drottning.

Genom hennes överflyttning till Polen
gjorde sig den italienska renässansens
inflytande i detta land mer individuellt
och mänskligt gällande. Hon drog med sig en
svärm av främst milanesiska konstutövare
och lyckoriddare, som slogo ned på landet
och till egentligt ögonmärke hade att med
hennes bistånd skaffa sig inkomster.
Korruption, mutsystem, gunstlingsväsende
antogo snart skrämmande proportioner. Och
med sina egna barn kom drottningen,
så snart dessa vuxit upp, på spänd fot.
Värst blev denna härsklystna moders
förhållande till den visserligen något
nervöse sonen, som rentav fruktade att bli
förgiftad av henne — lönnmordet var ju i
den illustra mödernesläkten ingen okänd
metod för en önskvärd reducering av
medlemsantalet. Hans omdöme om modern
var eljest att hon »icke tänker på något
annat än hindra oss i våra företag och
önskningar», vilket likvisst isynnerhet torde
haft avseende på ett av hans giftermål. Föga
nöjd med sin ställning i änkeståndet beslöt
sig Bona slutligen för att lämna det allt
ogästvänligare Polen och att återvända
till sitt sköna Italien. Alla sina hopade
rikedomar och litet till lät hon samla och
lasta på vagnar: det blev tjugufyra sådana,
dragna av sex hästar varje och fyllda av
myntat guld, smycken och konstverk.

628

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free