Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Katarina Jagellonica. Av P. O. v. Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. O. v. Törne
vara riklig och att Erik då och då lät sända
Katarina kistor innehållande bl. a. just
linnekläder. Svårast kändes dock måhända
förbudet att ens genom brev kommunicera
med yttervärlden.
Johan sysslade under fängelsetiden som
sagt mycket med läsning och förökade
under denna tid säkerligen kännbart sitt
något heterogena teologiska vetande. Några
utvecklande samtal i teologiska eller
litterära frågor kunde han dock knappast finna
möjlighet att föra med sin gemål. Därtill
var hennes intellekt förmodligen alltför
begränsat, hennes bildning trots allt
renässansinflytande för knapphändig. Men
hennes trofasta, stilla och hängivna
uthållighet vid hans sida i fängelset under alla
dessa år, då hennes enda frihet bestod i
rätt att under bevakning promenera på
slottsgården, lärde honom tydligen att
högt uppskatta hennes personliga
egenskaper. I fångenskapen föddes ock sonen
Sigismund 1566, medan den späda dottern
Isabella dog redan under dess första år.
Det kan ju gärna tilläggas, att under
fängelsetiden försvann, kanske icke utan
konung Eriks goda minne, en god del av
de dyrbarheter i silver, smycken,
praktkläder och transportablare husgeråd, som
Katarina fört med sig hemifrån, bland dem,
betecknande nog, en uppsättning
silvergafflar, ett rätt intressant bevis på direkt
kulturpåverkan från Italien, det enda land
där dittills dylika redskap kommit till
användning vid måltiderna. (Vi ha i behåll
förteckningar över de föremål som packades
ned i Polen, de som följde med från Åbo
och de som funnos på Gripsholm.)
Sedan Johan kommit på tronen, börjades
för Katarina i sanning en ny tid med nya
möjligheter att göra sig personligen
gällande i en renässansfurstinnas anda, om
hon så ville. Allt tyder dock på att hon
ifråga om försök att vare sig politiskt eller
kulturellt inverka på sin gemål, sin
omgivning eller det svenska samhället som
helhet, iakttog en utomordentlig
återhållsamhet. Att ställa sig som den
överlägsna med det rika Polen eller det
kultiverade Italien som personlig bakgrund,
var henne tydligen fullkomligt fjärran,
ödmjukt hjälpande vid makens sida, där
hon så kunde, det var den attityd hon
konsekvent intog, och den passade
tydligen hennes karaktär bäst. Endast på ett
område kom hon att utöva ett visst
inflytande, och det var på det religiösa, under
denna tid minsann viktigt nog. Men också
här skedde det blott så småningom och
dessutom icke av hennes eget initiativ.
Johans snart nog kännbara finansiella
trångmål drev henne att försöka hjälpa
honom och att ödmjukt påminna brodern
Sigismund om utbetalandet av hennes
hemgift, vilken dock varken hon eller
maken någonsin skulle få se en skymt av.
Detta ledsamma förhållande föranledde
henne rentav att efter Sigismund II:s död
1572 uttala sig mycket bittert om brodern,
»som icke varit oss en bror». Senare, då
kanske en viss inverkan av den besvikne
makens missnöje gått över, uttalar hon
sig mildare. Till systern Sofia skriver hon
även en gång och ber om lån, »seende min
gemål ofta i bekymmer», som hon i talande
ord uttrycker sig.
Initiativet till en verksamhet för
katolicismens återställande i Sverige utgick
från systern Anna i Polen och dennas
rådgivare, de påvliga legaterna Commendone
och Portico samt den för motreformationen
ivrigt verksamme kardinalen och biskopen
Stanislaus Hosius i Ermeland i
Västpreussen. Den första påstöten kom år
1570, då Katarina uppmanades att söka
förmå Johan III att »återvända till den
första kyrkan». Hon svarade och förklarade
sig göra detta gärna, men lät veta, att även
om Johan vore villig till omvändelse hans
undersåtar ej skulle tillåta någon sådan.
Detta klingar ju som en ursäkt, och
förmodligen har Johan givit sin sanktion till
634
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
