Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ras Schamra. En nyupptäckt kultur i Östern. Av Joh. Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joh. Lindblom
kultur. Minéer och sabéer, Kataban och
Hadramot, var äro de nu? Titaniska
murrester, som sticka upp ur ökensanden,
urtidsstela inskrifter på sten vittna om deras
glans. Drottningen av Saba i bibeln och
den arabiska legenden ger dem en aning
liv för vår fantasi. Men vad har det blivit
av dessa riken? Egyptier, babylonier,
he-titer, vad äro de? Starka och djupt
rotade kulturer dö icke. De försvinna
måhända som helheter. Handelsvägarna ha
tagit en ny riktning. Krig och förödelse
ha gått fram. Nya stammar och folk och
kulturer ha vandrat in på deras områden.
Men element av det förgångna leva mer
eller mindre inkognito kvar i de nya
kulturerna. Så är det med Grekland, Rom,
Babel, Egypten. Men det har ock funnits
smärre, föga utbredda och kortvarigt
blomstrande kulturer som faktiskt dött
ut, icke lämnande ett spår efter sig, förrän
en dag arkeologerna med sina hackor och
spadar till en eftervärlds häpnad på nytt
låta dem uppstå ur jorden. Om en sådan
död men nu återuppstånden kultur skulle
följande rader handla.
Vi följa medelhavskusten från Palestina
norrut. Vi komma till det gamla Fenicien,
det nutida Syrien. Vi passera de berömda
städerna Tyrus och Sidon på deras
havomflutna uddar och rasta några ögonblick
i det av kanderad frukt sött doftande
Beirut, huvudstaden i den moderna
republiken Libanon. Vi passera Hundfloden,
Nahr el-Kelb, där på branta klipphällar
många av världshistoriens största
fältherrar, från Ramses II till nutida franska
fältmarskalkar, ha ristat sina namn och
segerdater. Ännu ett stycke mot norr, och
vi överskrida gränsen till det
fransk-syriska mandatområdets fjärde distrikt,
ala-witernas rike, med huvudstaden Ladikije,
det forntida Laodicea vid havet, och stanna
vid en liten plats på kusten, Minet el-Beida,
»Vita hamnen», de gamla grekernas
Leu-kos limen. Platsen var i forntiden en vik-
tig station på vägen från Grekland och
de grekiska öarna, särskilt det
koppar-exporterande Cypern, i riktning mot
Mesopotamien. Likaså gick här en stråkväg
fram för trafiken mellan Egypten och
Assyrien. Hamnen var i feniciernas ägo och
betydde för dem en rikt flödande källa
för såväl andlig kultur som klingande guld.
Några hundratal meter från den lilla
hamnplatsen höjer sig en kulle. Det är en
typisk österländsk »tell», en ruinkulle, som
gömmer på resterna av en forntida stad.
Kullen kallas av infödingarna Ras Schamra,
»Fänkålshöjden», bevuxen som den är med
doftande fänkål. Fänkålen var en
omtyckt krydda i forntiden. Många
orientaliska ortsnamn ha »fänkål» som
sammansättningsled. Det glorrika namnet
Maraton betyder efter ali sannolikhet helt
enkelt »Fänkålsslätten». Detta Ras Schamra
är ett namn som nu under fyra år ständigt
och jämt lyst i de arkeologiska och
filologiska facktidskrifternas spalter, ungefär
som några år förut det kaldeiska Ur eller
Tutanchamon eller Glozel. Upptäckten av
den gamla kulturen i Ras Schamra har
med rätta betecknats såsom den mest
lysande som under de senare åren gjorts i
främre orienten.
Våren 1928 gick en alawitisk bonde och
plöjde där i trakten. Plogen stötte emot
något hårt. Det var en stenplatta, som
visade sig stänga för öppningen till en
underjordisk gång. Gången ledde till en
gravkammare, som av bonden omedelbart
plundrades på sitt innehåll, vilket sedan
snarligen spriddes för ali världens vindar.
Ryktet nådde den franske guvernören i
den alawitiska provinsen, H. Schoeffler.
Han varskodde antikvitetsdepartementet
i Beirut. Metodiska undersökningar av
platsen sattes i gång av departementets
franske chef, C. Virolleaud, en känd
forn-forskare och filolog. René Dussaud,
intendent i Louvremuseet, intresserades för
saken, och Académie des inscriptions et
642
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
