Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ny dansk prosa. Af Kjeld Elfelt - Ödemarksjul. Av Hj. Krokfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjeld Elfelt
heller ikke kulturhistoriske eller folkloristiske
Mærkværdigheder, man er ude efter. Det har
helt andre Aarsager. Naar det aktuelle Nu er
uoverskueligt og kaotisk, er det nærliggende
at begynde forfra for at skaffe sig et
Overblik. Naar man ikke ved, hvordan Menneskene
skal ende, og ikke véd, hvordan Tiden ellers
vil blive — andet end Kaos -— er det værd at
se, hvordan man selv og Slægten begyndte.
Litteraturen vender tilbage til det primitive
for at se Tingene og Mennesket blive til. Og
for at tumle med et Stof, der ikke er besværet
af kulturelle og politiske Uhyrligheder.
De fleste af de omtalte Romaner handler
om Barnet og den primitive Psyke. Det
behandlede Prosastof kan læses paa to Maader.
Direkte og indirekte. Læser man direkte og
uden Bagtanker, ser man hvad dansk Prosa i
Øjeblikket formaar. Det er Haandværket.
Læser man indirekte, finder man Tiden og
dens Vanskeligheder og følger en Retning mod
det primitive, der maa siges at være typisk;
for at finde sig tilrette i et brydende og
sydende europæisk Samfund skaffer man sig
først og fremmest en Orientering, der kan
blive en Modstandskraft.
ÖDEMARKSJUL
Av HJ. KRO K F O R S
Det här, det är Jan i sin ödemarksstuga,
det är Ödemarks-Jan som har jul.
Han bryner en fläskbit i eldäten panna,
mens snöstormen pressar hans skjul.
Han doppar en brödbit i spadet och äter
och lyssnar till ilarnas vrål,
det är gott att få sitta vid muren och njuta
av ärilens flammande bål.
Och Jan han är nöjd med sin torftiga håva,
med härden och högsängens halm,
han lyss till ett budskap, som stormen förkunnar
i granarnas dånande psalm.
Det rycker och bänder i farstugans bräder,
det visslar i springor och nåt,
det famlar och bultar som köldstela händer,
det kvider som lönnlagda lönnbarns gråt.
Men Jan i sin stuga han tiger och tänker,
han tär av sitt fattigmansfläsk,
och julen går in, medan snöstormen viner
och valsar med snötroll på Dömossa träsk.
66 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
