Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sveriges riksdag. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Fa hlbeck
inplanta hos sina höga disciplar att folkets
val är ursprunget till monarkernas
värdighet och att dessa »födas människor men icke
konungar», varför de böra besinna »sin
jämlikhet med andra människor, vilka alla
vid deras ingång uti världen, under sitt
levnadslopp och vid den allmänna
förvandling äro lika usla».
Kronprins Gustav, för vilken dessa
nyttiga lärdomar främst voro avsedda,
insöp emellertid ej riktigt den »billiga osmak
för det oinskränkta konungsliga enväldet»,
varom redan 1720 års regeringsform talar.
Genom statskuppen 1772 och än mer genom
1789 års säkerhetsakt ansåg Gustav III
sig återinsätta riksdagen på den plats i
statslivet, där den hörde under rikets mest
lysande epok, storhetstiden halvtannat
sekel tillbaka. Riksdagsordningen av år
1723 ersattes med 1600-talets obestämda
stadgar, tiden för sammanträdena
bestämdes av konungen liksom, sedermera, även
ärendena. Det betydde en grundlig
ving-klippning av det sälla regeringsskickets
allsmäktiga ständervälde. Partiväsendet
bannlystes officiellt, och konungen
förklarade sig på äkta upplysningsmanér anse
som sin största heder att vara den förste
medborgaren ibland ett fritt folk. Så starkt
verkade förkastelsedomen över
»partitiderna», som den störtade epoken varnande
blev kallad, att ännu en mansålder därefter,
under det tidigare 1800-talets häftiga
sammandrabbningar mellan konservativa och
liberaler, beteckningen parti — »fria staters
liv» enligt en bekant frihetstida spevisa —
användes som ett invektiv, en beskyllning,
vilken man med ali gevalt sökte rentvå
sig från.
Deri gustavianska epoken innebar, vad
riksdagen beträffar, en parentes. Efter
Gustav IV Adolfs avsättning i mars 1809 var
det återigen till riksens ständer som landets
hopp stod. Den årslånga grundlagsriksdagen
1809—10 skapade vår nuvarande
författning — näst Nordamerikas författningar
den äldsta skrivna, ännu gällande i världen.
Med det framfarnas skickelser för ögonen
sökte vår författnings fäder undvika såväl
frihetstidens ständervälde som de detsamma
inramande monarkiska despotismerna, för
att tala tidens språk. Vårt första
konstitutionsutskott tecknade sitt uppsåt i det
klassiska memorial, som följde förslaget
till regeringsformen, med termer lånade
från Montesquieu, epokens statsfilosof par
préférence. Grundlagstiftarna hade av vår
statsförfattnings åldriga grundformer sökt
bilda en verksam styrande makt, en
självständig domaremakt samt »en lagstiftande
makt, visligt trög till verkning, men fast
och stark till motstånd». Riksdagen
insattes såsom en med konungamakten
jämbördig like, delande med denna
lagstiftningen samt ensamt utövande
beskattningsrätten och den konstitutionella
kontrollen. Den återfick i väsentliga avseenden
sina under frihetstiden rikt utbildade
verksamhetsformer. Vårt monarkiskt
konstitutionella statsskick var färdigbyggt.
Ståndsriksdagen visade emellertid snart
sina nedärvda brister inför de alltmer
växande problem, som den nya tiden medförde.
Fördelningen på fyra rum,
utskottsväsendets omständliga apparat och de invecklade
formerna i övrigt förorsakade en uttänjning
av arbetet, som ofta medförde årslånga
riksmöten. Av de fyra stånden med deras
skiljaktiga intressen framstodo främst adeln
och prästeståndet såsom föråldrade
relikter i det kraftigt växande och snabbt
socialt växlande svenska folksamhället.
Ombildning eller avskaffande av
ståndsriksdagen var ett krav, som med styrka
restes redan 1809. Under tidens gång blev
detta krav, representationsfrågan, det
viktigaste på den kraftigt framryckande
liberala oppositionens program. 1840—1841
års riksdag, Karl XIV Johans sista och den
stormigaste under hela vårt nuvarande
statsskick, blev vändpunkten. Från och
med nu stod frågan om representations-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
