Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sveriges riksdag. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Fa hlbeck
R i k s e n s s t än d e r s hu s och Riddarhuset. Teckning av
Gustav Söderberg 1830.
Bilden är tagen fran Munkbron. Byggnaden med de två framspringande flyglarna
längst t. v. är Riksens ständers hus, i fonden mitt för kanalen Riddarhuset.
Nationalmuseum.
ten». Resultaten mana sannerligen ej till
efterföljd. Nekas kan dock ej, att tendenser
till »regerande riksdag» sitta på lur även i
våra dagar. Det kan vara skäl att
allvarli-gen besinna Montesquieus visa tes, så
slående bekräftad av vår frihetstid, om
representationens oförmåga att befatta sig
med styrelseåtgärder.
Att riksdagen i vår statsutveckling haft
en oskattbar betydelse må av ingen
förnekas. Sedan riket vunnit stadga, har den
aldrig ostraffat kunnat lämnas ur räkningen.
De tider, då folkrepresentationen verkligen
trängts undan — det karolinska enväldet
och dess gustavianska gengångare —
alstrade en spänning inom statslivet, som ledde
till omvälvande kriser. Riksdagens egen
utveckling kan i stort sett emellertid tryggt
sägas hava försiggått utan våldsamma
brytningar eller språng. I detta avseende
kontrasterar vår författningsutveckling
förmånligt mot många främmande länders,
där revolutionära störningar kännetecknat
folkrepresentationens tillkomst eller
ombildning. Häri ha vi väl rätt att se ett
utslag av »det urgamla, aldrig utplånade och
outplånliga svenska individuella lynnet
av manlig stolthet utan övermod, av
frihetskänsla utan yra, av sanningsnit utan
svärmeri, av redbar verksamhet utan skryt
och iver», varom konstitutionsutskottets
magistrala memorial från 1809 talar.
Det ordas och skrives åtskilligt om
»parlamentsleda», om olust beträffande riksdagen
och dess sätt att funktionera. Dylikt tal
är gammalt, antagligen lika gammalt som
riksdagen själv. En institution, som
pålägger skatter, får alltid uppbära klander
av en hel del gott folk. Och i äldre tider,
när de ofrälse ståndens väljare själva fingo
bestrida underhållet av sina
riksdagsrepresentanter, förnams ofta knot över
riksdagarnas långvarighet till ingen nytta. Det
saknades ej heller handgriplig omsättning
av dylika förebråelser. Särskilt ledamöter
av hedervärda bondeståndet fingo ibland
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
