- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofjärde årgången. 1935 /
24

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Snoilskys Svenska Bilder. Av Henry Olsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hen ry

Olsson

fäderneslandets öde alla yttre hänsyn bli
futtiga och få vika, den smutshölj de
kornetten intar den ärevördiga
Karlamoderns plats och alla andaktsfullt böja
sig för hans budskap och hans bragd.
Det är sant att Snoilsky älskade »det
gamla Sverige», men just en dikt som
denna visar att han också strävade efter
folklighet och enkel storhet. Stycket kan
f. ö. även exemplifiera arbetsmetoden,
belysa förhållandet mellan ett diktmotiv
och dess faktiska underlag. Genom
framdraget arkivmaterial har sålunda visats att
Snoilsky i sin relation av kurirens
mottagande på slottet träffat just den rätta
stämningen, och så långt är allting gott
och väl. Mycken trycksvärta har
emellertid också ötts på att söka utröna frågan
om »den verklige kuriren», huruvida denne
varit den gottländske strandridaren Johan
Ahlbom eller den i flera avseenden
märklige ryttmästaren Henrik Hammarberg. I
allmänhet är det dock i dylika fall mycket
litet givande att konfrontera en diktares
fantasigestalt med dess verklighetsmodell
— man erinrar sig särskilt till vilka
orimliga överdrifter det lett i fråga om Fänrik
Stål-figurerna. Även om Snoilsky hos
Anrep läst om Hammarberg, har intresset
för »Måns Bocks dragoner» för honom dock
haft en rent personlig bakgrund.
Ryttar-insatserna i ali ära, men för min del tror
jag dessa spelat en tämligen underordnad
roll i jämförelse med familjerelationen till
Stenbocks sekreterare Lars Dalman—bl. a.
farfar till den ovan nämnda Brite-Sophie
Dalman —■ som varit fältherrens nära vän
och vid något tillfälle även hans kurir.

IV.

Man kunde naturligtvis nämna ytterligare
en rad enskilda dikter i Snoilskys serie, i
varje fall fullborda genomgången av den
första samlingen av tolv poem som
publicerades 1881. Där finns Kung Gösta, som i
strofer av genial förenkling målar en folk-

ligt troskyldig kungagestalt, ehuru
dikten så småningom faller in i en sentimental
ton och förlorar sig i utgjutelser i stil med
Franzéns »Obesjungen Vasa slöt sitt lopp».
Där finns den fräscha och sprudlande
scenen Hattar och mössor, kanske alltför
miniatyrmässig och ungdomligt rosig för att
fungera som avskräckande exempel på
ofruktbar och nivellerande partifanatism.
Där finns den karolinska Hemkomsten,
troligen en avsiktlig kontrastbild till
Slottsherren, mera folklig och sentimentalt
rörande än denna men trots allt en patetisk
bild av lidande och resignation. Där finns
den egenartade och konstnärligt lödigare
I Ryssland, där endast ett dalande
höstlöv hindrar Karl XII:s fall »på ärans och
segerns höjd» och man verkligen har en
förnimmelse just av skaldens svårighet att
undandra sig det fängslande omkring
den smärta gestalten i den blå rocken.
Där finns den ståtliga och dramatiskt
livfulla Erik Dahlberg, där hjälten mitt i
Söderns färgrika yra upplever
medborgarpliktens bjudande tvång på samma sätt
som Snoilsky själv under sin ungdoms
Romvistelse första gången anslagit tongångarna
i. Svenskhet och på Manderströms kallelse
till en legationspost sagt farväl till Italiens
druvor och rosor. Bland de något senare
nämner jag slutligen den ovanligt
fascinerande och inspirerade Stenbock vid
svarfstolen med dess starka känsla för den
ramlande stormakten och dess bultande puls
även för nationens aktuella livsfrågor.

I en översikt som denna kan det ju
endast bli fråga om karakteristiska drag i
Snoilskys bildgalleri, och jag får därför
inskränka mig till att uppdra huvudlinjerna
i fråga om de återstående dikter som
kanske i högre grad än de andra präglas
av sin stora stil. Jag nämner först
Christina. I fyra verkningsfulla tablåer,
omspännande de mest typiska eller
avgörande situationerna i drottningens liv,
tolkas det gåtlikt främmande och kyligt

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free