Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Snoilskys Svenska Bilder. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys Sv
ständigt exemplar av Atlantican, han hade
inandats dess hemlighetsfulla, för oinvigda
oförnimbara doft —- som han vid ett
tillfälle säger om gamla böcker —
biblio-manian, detta mystiska samband med
förgångna släkten och deras känsloliv, hade
utgjort en inspirationsfaktor. De små
konkreta talismanerna och de egna stora
livsbesluten —• det är i kort sammandrag
Svenska Bilder, Svenska Bilders
uppkomstkällor.
Jag erinrar slutligen om den sällsynt
högresta dikt Snoilsky givit i Hvita frun,
också en av de starkt personliga dikterna i
Svenska Bilder. Att det icke blivit några
döda tablåer av Snoilskys historiediktning
beror givetvis just på det subjektiva liv
som fyller den. Hvita frun är ingen Walter
Scott-romantik i stil med den kända operan,
den är en bikt om själsångest och
samvetsagg, som utgjort skaldens egen intensiva
erfarenhet. Snoilsky hade vid denna tid,
år 1885, beslutat att efter mångårig
landsflykt göra en resa till hemlandet.
Vacklande och omtöcknad genom sitt ruvande
över samhällets alla sorgliga olösta problem
hoppades han i kontakten med
fäderneslandet finna ett räddningsmedel, i det
varma mottagandet från landsmän, som
kände och forstode, erhålla ny inspiration
och kraft. Med denna hemresa skulle han
emellertid också konfronteras med alla de
gamla svåra minnena från brytningens och
skilsmässans år, och han kunde, som Böök
påpekat, vänta att bli ställd inför
spörsmålet om han gjort sin demokratiska
orientering för sakens och folkets egen skull
eller om däri blandat sig andra, egoistiska
motiv. Det finns indicier som visa att
Snoilsky velat ha händelsen i Hvita frun
förlagd just till släktgodset Vibyholm, som
varit hans barndomsparadis. I ett brev till
Klemming 3 juni 1882 talar han sålunda
om en dikt, som icke gärna kan vara någon
annan än denna: »Jag har en längre svensk
ballad på förslag, der jag måste hafva in
ens k a Bilder
ett spökeri, nb. verkligt, i ett presthus», en
lokalitet som alltså senare förändrats till
Vibyholm. Av ett otryckt brev till Wikblad
ser man också att han i sin egen son, som
just befann sig i Gustav Adolfs ålder, och
i hans frimodiga skuldlöshet hoppades finna
en levande brygga över till de oförsonliga
högaristokratiska släktingarna. Alltigenom
är således denna dikt uppbyggd av centralt
personliga element, den utgör Snoilskys egen
prövningsprocess. Denna utmynnar
emellertid i hoppfullhet och förtröstan. Man
erinrar sig Karl IX:s kvalfulla nattvandring
på det sörmländska slottet, där skuggorna
från Linköpings blodbad icke vilja lämna
honom någon fred. I sin häftiga oro slår
han upp fönstret, skådar ut över det
omgivande landskapet och söker där liksom
tröst och styrka. Jag kan tyvärr endast
anföra en enda strof:
Ja, det är hans egen, hans svenska bygd,
Som slumrar i tillit och ro.
Trots herrarne, är det blott i hans skygd
De små vilja bygga och bo.
Det är hans land — ja, han andas det.
Från nylöfvad björk, från vårgrön vret
Det ångar en hälsning mot fönsterranden:
Du är min man, fast med blod på handen!
Det är samtidigt en Snoilskys egen rörda
kärleksbikt till hemlandet och blottar
därmed den hemliga källa, som skänkt det
djupaste inspirationsflödet åt Svenska
Bilder, skaldens landsflykt och hemsjuka. Av
längtan och saknad har han byggt upp sin
dikt, sett på avstånd har fosterlandets
värde förandligats och intensifierats. Just
i Hvita frun med dess sörmländska
lokalisering har han också tydligare än i
någon annan bild gripit tillbaka till sin
barndoms lyriska naturupplevelse av
speglande insjöar, leende utsikter och
strimmande solljus i gröna lövvalv. Strofen
utgör även en antydan om en plan Snoilsky
just denna tid välvde, att skapa en serie
landskaps- och folkbilder av samma art
som de tidigare historiska. Den kallande
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
