Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Snoilskys Svenska Bilder. Av Henry Olsson - Två dikter. Av Karin Boye - Bål - Efter döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
He n ry Olsson
medborgarplikt vars stämma han så starkt är på sitt sätt ett vittnesbörd om att de
förnam och den folkliga maning han följde historiska relikerna trots allt legat hans
hade här funnit ett nytt mål för sin strävan hjärta närmare än de »enkla bohagsting»
men kom dock aldrig att nå bestående re- och »fat för ringa bord» han i sin sociala
sultat jämbördiga med Svenska Bilder. Det diktning talar om.
TVÅ DIKTER
Av KARIN BOYE
BÅL
Som ett asplöv min kropp,
som en Hämtning min själ,
och där långt innanför
är jag fri likaväl.
Stora tystnad, rör mig
bortom allt som förgör mig.
EFTER DÖDEN
»Hur känns det, när man får vingar, då man är död — säg, mor?» —
»Först kröker ryggen på sig, den växer så bred och stor.
Sen blir den tyngre och tyngre. Man tycker man bär ett berg.
Det rister och det brister i revben och kotor och märg.
Genomskinlig, klar och het,
vackra mantel, slå opp,
smyg dig tätt som ett vatten
om min väntande kropp.
Jag står banden och stilla,
har ej trots att spilla.
Har ej motstånd mer,
ingen lönlös strid.
Så i ångest utan luft
får man bidandets frid.
Här har allt hopp stannat,
vill inget annat.
Så rätar den upp sig med ett ryck och bär allt, allt.
Då vet man, att man är död nu och lever i ny gestalt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
