Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Västerås och Erik Hahr. En pionjärbragd inom svensk stadsbyggnadsvård. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näs s trom
Arbetarbostäder vid
Karlsgatan, delvis titfor made som
lamellhus.
byggnad och lyfter en kopparklädd
lökkupol högt över väldiga tegellängor på
ömse sidor om Karlsgatan. Vid denna gata
har ASEA:s verksamhet fått ett
arkitektoniskt uttryck av representativ
monumentalitet. Förenade av en välvd passage vid
gatans mynning mot Södra Esplanaden
skapa de oputsade tegelfasaderna ett
mäktigt gatuperspektiv, vari den 200 meter
långa Mimerverkstaden marscherar upp
med sin rytmiskt fasta byggnadskropp,
accentuerad av den strängt genomförda
växlingen mellan stora fönsterytor och
slanka lisener. Det finns i denna
verkstadsbyggnad ett drag av klar, konstruktiv
monumentalitet, som leder tanken till
Peter Behrens’ något tidigare
fabrikskomplex för Allgemeine Elektrische
Gesell-schaft i Berlin. Om Erik Hahr i detta fall
ännu odlat vissa element av stilarkitektur,
har han däremot i några senare nybyggna-
der i kvarteret Mimer genomfört en rent
konstruktiv karaktär av mäktig och sober
verkan, dels i en magasins- och
kontorsbyggnad vid Södra Esplanaden, dels i ett
förrådshus för gjutmodeller vid Stora
gatan, det senare utpräglat
funktionalistiskt i sin tegelklädda stomkonstruktion.
I sin nyskapande verksamhet har Erik
Hahr måhända gjort sitt allra bästa just i
industriella uppgifter. För elegans och
festivitet har han mindre sinne än för det
vardagligt nyttiga och naket rationella. Ett
utmärkt prov på sin förmåga att förena
modern industriell funktionsskönhet med en
viss gemytlig trevnad har han lämnat i
Statens ångkraftstation i Västerås’
sydöstra utkant nära Mälaren. Den stora
anläggningen är energiskt sammanhållen i
en arkitektonisk enhet av långa, låga
tegellängor med tegeltak och torde utgöra ett
av våra mest välordnade industrikomplex
både ur teknisk och estetisk synpunkt.
Ett särskilt gynnsamt intryck göra de till
stationskomplexet nära anslutna
arbetarbostäderna, vilka utformats såsom radhus
och bäddats in i idylliska förgårdar.
På bostadsbyggandets område har Erik
Hahr gjort en synnerligen märklig insats i
Västerås. Med sitt starka krav på
enhetlighet och sin lika starka motvilja mot
enformighet har han skapat bostadskvarter,
huvudsakligen avsedda för
arbetarbefolkningen, i vilka stora och ljusa planterade
gårdar med lekplatser för barnen omgivas
av putsade byggnadslängor med höjden
varierande mellan två och tre våningar.
Delvis på grund av vissa
byggnadsbestämmelser om vindsutrymmenas utnyttjande,
delvis till följd av sin böjelse för pittoreska
småstadseffekter genomför han sällan en
enhetlig taklisthöjd i ett kvarter utan låter
en sektion i längan skjuta upp en våning
över grannen. Gärna undviker han också
en alltför rätlinjig utforming i planen
genom att plötsligt kröka en fasadlänga i en
inåtgående vinkel, som han utfyller med en
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
