Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Tessin. Överintendenten. Med anledning av Konstakademiens 200-årsdag. Av Walfrid Holst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walfrid Holst
detaljer ha förts samman från de olika
projekten. Den som har haft avgörandet i sin
hand, är otvivelaktigt överintendenten,
Carl Gustaf Tessin. Han har, som han
uttrycker det, »ordinerat K. Carl den XILtes
kista med leyonhuden».
När frågan om sarkofagen den 14 mars
1738 var före i rådet, berättade Tessin, »att
sedan han undfått Kongl. Maj:ts brev ang.
Konung Carl XII:s likkistas förfärdigande
här hemma av svensk marmor, har han
erhållit den underrättelse, att ingen annan
marmor här stode att bekomma än grön
isprängd, vilken han funnit otjänlig att
förvara lik uti, utom dess att den icke kan
uti långliga tider under jorden emot stå
förmultning, vårföre han haft den nåden att
därom muntel:n inhämta H:s M:ts tanke,
och har H:s M:t så väl som Hennes M:t
drottningen förklarat, att bem:te likkista
skulle av svart och vit marmor förfärdigas;
var uppå överintendenten författat tvenne
desseiner och dem till Holland översänt,
med begäran att bliva underrättad om
priset av ett sådant arbete».
Carl Gustaf Tessin framhåller sålunda,
både inför sina samtida oeh inför
eftervärlden, att det är han som varit den
ledande kraften, när det gällde att anordna
en sarkofag för Karl XII. Hans djupa och
varma Karl XII: s beundran är bekant. Tessin
var själv den storsvenska strömningens
bärande namn. Han kände sig i mycket kallad
att taga arvet efter den döde konungen och
stod just inför 1738—39 års riksdag, där
han som lantmarskalk skulle slå de stora
slagen för att förverkliga sina ideal. Att
han sökt uppbjuda sitt yttersta att bereda
sin hjälte ett värdigt monument torde vara
givet. Med fin intuition och levande
förståelse förkastade han rococons bukter,
dess medaljonger, dödskallar och rocailler.
Han valde den enkla, rätlinjiga kistan och
dekorerade den med herkulesklubban,
lejonhuden, kronan och det bart huggande
svärdet.
III.
När Carl Gustaf Tessin år 1728 mottog
överintendentskapet, hade, som nyss
påpekats, arbetet på slottsbyggnaden just
blivit återupptaget. Grunden hade redan
1704 varit fullt klar, men innan arbetet
praktiskt taget avstannade 1708, hade
murarna kring borggården egentligen blott
uppförts till en vånings höjd. Stora partier
av slottet voro endast tillämnade; ännu
1730 synas tankar varit framme att bara
uppföra huvudbyggnaden utan flyglar. Här
fanns onekligen ett ganska fritt fält för
den som ville förändra och efter tidens
modeströmningar omvandla Nicodemus
Tessins planer och utkast. C. G. Tessin har
emellertid tydligt nog satt en ära i att så
troget som möjligt fullfölja sin faders
geniala företag, vad det yttre byggnadsverket
angick. De första åren av sin ämbetstid
var han också i högre grad än senare en
verklig ledare för slottsbygget, om än
redan från början Carl Hårleman fick
huvudparten av de praktiska detaljerna på sin
lott. Under de fyra tidigaste åren
koncentrerades allt på att uppföra murarna.
Tessin har, åtminstone med säkerhet första
året, utarbetat en plan, enligt vilken
arbetet skulle bedrivas. Och vid riksdagen
1731 inkom han med en särskild relation
om arbetets fortskridande.
Även ifråga om den inre dekorationen
kände sig, som i synnerhet Andreas
Lindblom på skilda ställen påpekat, Carl Gustaf
Tessin som en slags exekutor av faderns
konstnärliga testamente. Både Rikssalen
och andra salar i slottet bära sina spår
därav, och det var först sedan Tessin 1735
begivit sig på sin beskickning till Wien och
därefter allt mera absorberades av
politiken, som Hårleman fick verkligt fria händer
och rococon på allvar kunde hålla sitt
intåg på Stockholms slott. Vilket brinnande
intresse Tessin än hyste för samtida
konstnärer och deras alster, hur gärna han följde
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
