Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Tessin såsom kulturpersonlighet. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G to s t a f Tessin
muntrat. »Jag vet ej angenämare ort till
min svanesång än Alingsås.» Av
kombinationen Carl Gustaf Tessin och Alingsås
blev lyckligtvis ingenting. Han stannade
kvar på sitt arrendegods Åkerö, »min ålders
fristad». Hans rörliga, verksamhetsglada
väsen var dock ej pensionerat. Han umgås
med släkt och vänner hemma eller på
Sundby, Claestorp, Bystad, Stafsund; han
dricker brunn i Loka, i Ramlösa, i Medevi.
Han läser som alltid mycket: »Mitt
lantmannanöje är att plocka blomster hela
året igenom: om sommaren i trädgårdar,
om vintern i böcker.» Men för oss viktigast
— han skriver.
Jag har trott mig böra erinra om
nyssnämnda fakta ur Tessins liv för att ge
dagboken en om ock summarisk bakgrund.
I och för sig, men än mer sedd mot denna
bakgrund, ter sig dagbokens 30
foliovolymer såsom en kroppslig och framför allt
andlig kraftprestation.
Få svenskar ha med så gynnade
förutsättningar, under så lysande
omständigheter, på så höga poster förunnats att både
inom landet och ute i Europa göra sitt
fädernesland så mycken nytta och heder
som Tessin.
Aldrig ha vi väl dock haft någon annan
man med Tessins arbetsbördor, som, vorden
emeritus, givit oss ett kulturellt testamente
likt Dagboken.
Vad som trots politikens labyrinter,
trots hovlivets ytligheter räddade Tessins
väsen och vidgade det, vad som hindrade
honom från att förfalla till en allmän
mjält-sjuka eller från att endast förbliva
petit-maitre, estetiker, konnässör var hans breda
mänsklighet, som gav honom respekt för
vad som är större än konsten, nämligen
kulturen, och som gjorde honom lyhörd för
så gott som alla dess yttringar. Till sina
utländska ambassader kan han lägga ännu
en: han är också för sitt eget land en
kulturell ambassadeur extraordinaire.
Tessin har säkert tidigt haft behov att
genom journal protokollföra sitt
växlingsrika liv och sina flödande ingivelser.
Anteckningar från tidigare år lär han själv
ha förintat. Dagboken från hans
livskulmen 1748—1752 har utgivits av vår
finaste Carl Gustaf Tessin-kännare, fröken
Sigrid Leijonhufvud.
Den dagbok, som jag redan ofta nämnt
och citerat, är den väldiga Dagbok, som
Tessin egenhändigt skrev från augusti
1756 till och med 1769. Den består av 29
foliovolymer och 2 kvartsband (inalles
över 20 000 sidor) och förvaras på Åkerö,
vars nuvarande ägare, ingeniör G.
Ender-lein, med välvilja och förståelse och stort
tålamod flerfaldiga gånger ställt den till
forskares förfogande. Tessin älskar att
kalla detta diarium för sin skräplåda. Dess
trofasta genomförande jävar i hög grad
författarens eget påstående, att han icke
skulle vara kapabel till ett arbete »de
longue haleine.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
