- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofjärde årgången. 1935 /
117

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms teatrar

son veta väl endast G. B. Shaw eller Pär
Lagerkvist.

En gammal rar tant till mig hittade på
ordet »omtycklig» om personer som hade
sina fel men som man i alla fall ej kunde
låta bli att tycka om. Har man ej lånat
Karl Ludvig — herr Carl Barcklind några
pengar, är han i allra högsta grad omtycklig.
Han frustar av livslust. »Bort allt vad oro
gör» sjunger det alltid i hans hjärta, och den
lyrik, som finnes hos nästan varje svensk,
lockas fram ej minst genom det mest
lycko-givande av alla ord, smörgåsbordet. Rune
Carlsten, den filosofiske polisöverkonstapeln,
har hedern av regien. Kanske var scenen i
konditoriet toppen av lyckad komisk
anordning, där det älskande paret ideligen stördes
av Lilla Jennys—Lisbeth Bodins
prudentliga ut och in och fram och tillbaka till
pianot. Småstadsdraget hos kvinnotjusaren
Första Fiolen—Sture Lagerwall var fint
understruket, och med rörande intensitet
spelade han i sinom tid eller rättare i förtid
sin fadersglädje. Liksom Electrical girl i
romanen är en alldeles särskilt vinnande
flicktyp, så blev hon i skådespelet i Marianne
Löfgrens gestalt en — det går ej för mindre
— ur alla synpunkter tilltalande
representant för den enkla svenska flickan. Hennes
besök hos den gamle fine herrn, som hon
hoppades få till svärfar, var ett litet
mästerstycke. Hon hade den pinsamma uppgiften
att tala om, att hon förlovat sig med dennes
son, att han förlorat på spekulationer och att
hon redan väntade ett barn med honom.
Den blandning av oro och själslig
auktoritet, varmed allt detta utfördes, och det
fullkomliga avståndet från frestelsen att göra sig
elegant utan hela tiden förbli en enkel
kontorsflicka i en småstad är värt mycket
beröm. I hennes blivande svärfar handlanden
Borg—herr Olof Sandborg fick man se en av
de allra finaste — i ordets högre mening —
gamla herrar, som visat sig på någon seen.
Den elegantaste av Dramatiska teaterns
skådespelare, herr Olof Winnerstrand, hade gjort
fabrikör Åvik så lagom knölig till det yttre,
att man satt och funderade på vad han gjort
med sig. Lyckad var också hans maka fru
Åvik—fru Frida Winnerstrand, som hos
»grevinnan Augusta» lärt sig några diskret
framhållna och på pricken spelade fasoner
från stora världen. Deras dotter Märta—fru
Renée Björling föreföll att vara stadens
vackraste flicka och blev gift med den blyg-

Fot. A bilberg &• Preinitz.

Kvartetten som sprängdes.
Sven Bergvall som ingenjör
Planert z.

sammaste redaktionssekreterare jag sett, Cello
—herr Anders Henrikson. Den herrn hade en
ansvarsfull roll, ty han anses föreställa
Birger Sjöberg själv. Bilden 7, I logen
Ädel-stjärnan, är ensamt den värd biljetten.
Kanske beror det på mitt jordkrypande
temperament, men den oskuld som låg över
detta gyckel med svenskt sinne för
högtidlighet i den allmänna sammanlevnaden
roade mig i högsta grad. Det var äkta Birger
Sjöbergskt. Organisten—herr Artur
Cederborgh, en ecklesiastisk typ, föredrog den
obligata dikten till makan, som vid hemmets
härd vakar under det att männen tömma
pokal efter pokal, sedan de ordensbehängda,
rena, oförvitliga och vänfasta vandrat upp
mot ädelstjärnan. Den vänlige redaktören

II7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free