- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofjärde årgången. 1935 /
130

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gustaf Cederström. Av Axel Gauffin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Axel G a u ffi n

en udde i Mälarfjärden Ekoln var den
byggd. En gång låg här ett murat slott,
rest av den store rikskanslerens dotter,
fru Karin Axelsdotter Oxenstierna, men
vådeiden hade gått fram däröver på Karl
XII:s tid, och när ett nytt hus skulle
uppföras i det gamlas ställe lutade
storhetstiden mot sitt slut — det mäktiga
stenhuset blev ersatt med en träbyggnad. Men
också den hade en förnämlig karaktär med
sina flyglar, med fasadens pilastrar och
joniska kolonner.

I det inre möttes man av den gedigna
enkelhet som hörde till den mellansvenska
herregården. Rottingklädda
björkstolar,mahognymöbler i den torftiga men hemtrevliga
svenska empiren och så som höjden av
lyx på salongsgolvet vintertid en härlig
smyrnamatta, där pojkarna ännu sedan
de blivit fullvuxna, efter återkomsten från
en tröttande jakt, älskade att sträcka
ut sig med sina hundar framför den
flammande brasan, som efter alla konstens
regler hade byggts upp av gamle baronen
själv, och där jakthistorierna gärna
ackom-pagnerades av nötskalens knäckningar och
knastrande i elden.

Det är alltid lockande att bland en
betydande mans eller kvinnas förfäder
leta efter förebildliga anlag och talande
paralleller. Man kan förstå att konstnären
själv vid äldre år blev slagen av det
märkliga sätt på vilket stamfadern Olof
Karlsson Cederströms öde var förknippat med
den konungs som hade blivit den centrala
figuren i hans egen konst. Som ung hade
denne den förste Cederström av Karl XII
blivit kallad till Turkiet att inträda i
konungens kansli. Han blev sårad vid
kalabaliken i Bender och satt sedan under
sex dagar inspärrad i samma rum som
monarken. Sedan denna tid följde han sin
kunglige herre och var med vid Stralsunds
belägring och Fredrikshald. Själv bars
han till graven av sina tolv söner.
Något av det gamla riksrådets urkraft

hade gått. i arv till konstnärens fader,
premiär löjtnant en Carl Emanuel
Cederström. Som ung sjöofficer hade han färdats
vida både på svenska och engelska fartyg.
Giftermålet med excellensen af Ugglas’
dotter förvandlade sjömannen till
egendomsherre, men med samma myndighet
och kraft förde han befälet över drängar
och arrendatorer som förr över gastar och
matroser. Allteftersom åren gingo och
»baronen» blev »gamle baron», medan de
tre ståtliga sönerna fingo nöja sig med
benämningen småbaronerna, växte hans
auktoritet till något som lika litet kunde
diskuteras som Gud Faders rådslag.

Två gånger om året skymtade en annan
mäktig figur på Krusenberg — morfadern,
den gamle excellensen af Ugglas, som
passerade på sina regelbundna resor från
Stockholm till Forsmark och sina andra mäktiga
domäner och tillbaka till huvudstaden.
Det var en märklig händelse när den
väldiga landån, förspänd med fem hästar,
rullade in på gården, och den höge bleke
mannen med serafimerkraschanen
skymtande på redingoten under den blåa
kappkragen steg ur, hjälpt av den
framskyndande kammartjänaren.

I detta hem för handlingens män
kommer modern som ett värmande,
konstnärligt befruktande inslag. Det porträtt
hennes son skisserar av henne i sina minnen
visar oss henne »fint bildad, konstnärligt
anlagd, beläst och intresserad av allt, med
ett hjärta som klappade varmt för
fosterlandet, för de arma och lidande och för allt
ädelt och stort i världen». Övertygande
läser man dessa egenskaper skrivna i
den inspirerade bröstbild av modern
signerad 1871, där konstnären givit henne,
översvallande av vitalitet och godhet.

I denna miljö var det som Gustaf och
hans syskon växte upp. Det var ett glatt
men enkelt och strängt disciplinerat liv
som fördes på Krusenberg — något
överdåd kände man ej till, varken i dräkt eller

130

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free