Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kring Kalevala-minnet. Av Uno Harva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uno Ha r v a
så vitt det är möjligt att framtrolla deras
ursprungliga drag. De sånger, som
behandla forntida motiv, ha nämligen under det
de traderats från släktled till släktled, icke
kunnat bevaras oberörda av tidens tand.
Av somliga finnas endast fragment i behåll,
vilka såsom främmande stoff ha mängts in
i andra sånger, stundom i jämförelsevis
sena skikt av folkdiktningen. Många ha
säkerligen försvunnit ur folkets
medvetande redan för mycket länge sedan. Som
ett bevis på runornas höga ålder må
exempelvis sådana verser anföras, där det
omtalas, huru Tarsilainen brändes i ett
skepp, verser som leda sitt ursprung
åtminstone till tiden före 1050-talet, ty se-
nare torde det icke mera vara tal om ett
dylikt begravningssätt. För den historiska
sanningen i dessa verser borga bland annat
de fornfynd, som gjorts i Ristimäki i S:t
Karins och i Yliskylä i Pernå. Av dessa
framgår, att liket av en sjöfarande med sin
utrustning verkligen blivit bränt i en
farkost, som dragits upp på land. Pernåfyndet
är från år 600 efter Kr. Då man härstädes
funnit c:a 800 spikar, tyder det, att den
store avlidnes skepp icke varit en
obetydlig farkost. På gammalt ursprung tyda
även sådana verser, som beskriva ett
krigsspjut i följande ordalag: »Vargen
talade vid hylsan, björnen röt på nithålet.»
Sådana spjut, där huvudet på den nit,
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
