Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kring Kalevala-minnet. Av Uno Harva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uno Harva
för härnadståg, iförde de sig enligt sångerna
särskilda krigsrustningar; bl. a. en
forntida dräkt bepansrad med träfjäll (lusto)
omnämnes.
Nedsmutsandet av Kaukamoinens
mantel gav på samma gång anledning till en
duell, en »svärdsmätning», såsom sången
kallar denna kamp, ty enligt gammal sed
hade den, vars svärd var längst, rätt att
ge den första stöten. Striden, som började
inne, fortsattes på gården och slutade med
Vetrikkas död. För att undgå blodshämd,
flyr Kaukamoinen nu på sin moders
uppmaning till »en ö i fjärden», där hans
avlidne fader tidigare hade gömt sig under
den »stora krigssommaren». Här lever han
alltför fritt om med öns jungfrur, tills
männen börja trakta efter hans liv, då han
åter blir tvungen att stiga i sin farkost
och fly »längre bort in i Sverige, eller in i
det innersta Estland».
I den ifrågavarande diktcykeln, där de
forntida hjältarnas liv skildras på ett
mycket målande sätt, framträda vissa ur
etnologisk synpunkt särdeles fängslande
drag. Såsom tidsfördriv för männen
omtalas bl. a. »hingstkamp» (oritten ottelut),
varmed avses uppretade hästars nappatag
sinsemellan. Förlustelser av liknande slag
ha som känt förekommit i Island och i
Norge (hestavig eller hingsthetsning).
Sålunda erbjuder sig för denna grupp av
sånger, vilka med skäl kunna kallas
hjältediktning, en tillförlitligt historisk
och geografisk bakgrund. Det historiska
underlaget representeras av den senare
järnåldern i Finland med ett för den
typiskt levnadssätt och med dess oroliga
förhållanden. Den geografiska bakgrunden
åter finner man i sydvästra Finlands
kusttrakter, varest vägen förbi holmar och skär
i havet, såsom sången säger, öppnar sig
både till Sverige och Estland.
Svårare är det att påvisa ett historiskt
underlag för den andra ännu större dikt-
182"
A l p o S a i l o: Runosångerskan
L a r i n P a r a s k e.
skålar». Såsom hans stridskamrat omtalas
Vetra eller Vetrikka, vars lust står till
härnadståg, oberoende av att han just
äktat en ung och skön jungfru. Det är
Vetras spjut som de ovannäjnnda
djurfigurerna smycka. Kauko eller
Kaukamoinen uppträder i sällskap med de
föregående bl. a. vid Saarialas dryckesgille, vid
vilket de finska ädlingarnas gästabud, Ahti,
Kauko och Vetrikka bli berusade. Då
den sistnämnde spiller öl på Kaukamoinens
kläder, vredgas denne och yttrar vissa
stolta, om krigiskt sinnelag vittnande
ord, som på svenska i korthet skulle lyda:
»Ej bör en mantel, som är vunnen med
blod, nedsmutsas med öl!»
Den här omtalade manteln kan knappast
vara ett krigsbyte; snarare måste man
anse den vara en hedersdräkt, som den
tidens-ädlingar buro. I varje fall — även
om svärdet föres på tal —- synes det här
vara fråga om en dräkt, som burits i
fredstid, ty då de finska hjältarna rustade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
