Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Materieforskningens nya världsbild. Av Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ma te r i e f o rskni7igens nya världsbild
En väteatom enligt (a) >>partikelbilden» och ib) »vågbiidem.
Den förra en åskådlig mekanisk ?nodell i planetsystemstil, den senare motsvarande en matematiskt klar vien
mekaniskt ofattbar periodicitet eller vibration, inneslutande Heisenbergs osäkerhetsrelation. Eftersom de?i
senare i sig är ofantligt mycket mer abstrakt än den förra blir en sådan framställning av vågbilden ytterligt
ofullkomlig, en nästan otillåtligt grov konkretisering och schematisering.
»sannare» än partikelbilden — bättre och
fullständigare uttrycka verkligheten. Det
bör betonas att talet om vågor är en grov
konkretisering, att det i själva verket rör
sig om något ytterligt abstrakt. Om något,
vars väsende är okänt, men som kan
uttryckas med periodiskt varierande
matematiska symboler. Vi behöva — eller få —
inte ta till någon »eter» i form av någon
sorts mycket fin, allt genomträngande
materie; såvida man inte, som Einstein
uttrycker saken, låter etern helt
demateriali-seras och bli detsamma som det vi vanligen
kalla rummet — d. v. s. det absoluta
tomrummet — vad det nu är. Materievågorna
bli helt enkelt en sorts periodiskt variabla
funktioner hos tomrummet. Eller, som den
bekante Sir James Jeans uttrycker det i
ett uppmärksammat föredrag i höstas:
»Universum är inte längre en serie skott från
ett batteri kulsprutor» (d. v. s. partiklar
i rörelse) •— »utan ett böljande hav, om
man nämligen tänker sig själva havet borta
och bara den abstrakta egenskapen
’böljande’ återstår.» En formulering som
direkt talar till det för alla engelsmän
gemensamt välbekanta, som heter Alice in
Wonderland. Det är som leendet hos
Che-shirekatten: »the cat vanished, only the
grin remained.»
En allmänintressant fråga, som här
kommer in, är den om determinismen, om
orsakslagens absoluta giltighet och därmed
den fria viljan. Det torde ha ingått i det
allmänna medvetandet, att den moderna
atomfysiken lett till ett uppluckrande av
kausallagen, att i atomens skeende inte
den entydiga relationen mellan orsak och
verkan råder. Nu framhåller Jeans, att
det är riktigt om man uppfattar atomen
enligt partikelbilden, alltså materialistiskt,
men inte enligt vågbilden. Den gamla
maskinmodell-världsbilden, bilj
ardbollvärlds-bilden, var materialistisk och
deterministisk: ett urverk av substansiella klot, en
gång igångsatt och sedan snurrande på i
ett obönhörligt determinerat förlopp. Den
nya världsbilden är det ena eller det andra.
Antingen den materialistiska
partikelbilden, som måst släppa orsakslagen och finna
sig i att elektronerna och kärnladdningarna
än bär sig åt på ett sätt, än på ett annat
utan någon »orsak». Förhållandet kan
kanske klarast uttryckas med en lätt tra-
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
