Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ferdinand Bobergs etsningar. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ferdinand Bobergs etsningar
kåkarna på Söder och fångas av motivet med
den igensnöade gränden i förgrunden, med
planket och gossarna vid sina kälkar och i
bakgrunden Katarinas ädla silhuett
försvinnande i dis och snö.
Som ett motstycke till denna
Stockholmsidyll från 1889, full av ömhet och hemkänsla,
kan man taga Regnstämning i Paris, etsad
fem år senare, ett japaniserande artisteri av
raffinerad smak.
Så följer den långa pausen i Bobergs
grafiska æuvre. Men när han efter avslutandet
av sin stora arkitektoniska verksamhet åter
griper till etsarenålen, är han ej längre
densamme som förr.
Sysslandet med de stora konstruktionerna
har i viss mån gjort honom till en annan.
Liksom i hans arkitektur under årens lopp
konstnärens intresse allt mera vände sig
från det konsthantverkmässiga ornamentet
till massorna, har etsaren förlorat intresset
för detaljen och söker i stället massverkan.
Och i sammanhang härmed har måttet på
plåtarna växt. Bladen äro ej längre avsedda
att försvinna i en samlareportfölj, de äro
beräknade på avståndsverkan, de har
tillkommit för att pryda en vägg, att fylla ett
rum med det ljusdrama de rulla upp. Man
känner i viss mån igen stilen från de samtida
teckningarna, men tekniken med sina
speciella betingelser har givit ett djup och en
intensitet som pennan och kolet ej kunna nå.
22 1
Parti av C a n a l Grande i Venedig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
