Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Omkring Carl Gustaf Tessin. Av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omkring Carl Gustaf Tessin
Av Ingvar Andersson
EN GAMLE EXCELLENSEN på
Åkerö, greve Carl Gustaf Tessin, som för
många år sedan dragit sig tillbaka från
politiken, fick under 176g års riksdag höra att
hans forne motståndare Gustaf Bonde skulle
i livstiden ha författat en historisk skrift,
vilken gav en hätsk skildring av Tessins
verksamhet, »full av bitter galla», som han
antecknat i sin dagbok; och detta rykte talade
sanning, som var man kunde se, sedan Bondes
memoarer tryckts 1779. — Efter Tessins död
talade Anders Johan von Höpken 1771 över
hans minne i Vetenskapsakademien och gav
en ståtlig teckning i sin »taciteiska» stil av
hans person och gärning. — År 1819
publicerades en bok, Tessin och Tessiniana, vars
författare, Fredrik Vilhelm von Ehrenheim,
som barn haft tillfälle att se Tessin på Åkerö,
i vars närhet hans föräldrar hade bott.
Ehrenheim beskriver Tessin som en man med
lysande naturgåvor, »förenade med grundlighet
och inre kraft». Under 1800-talets
fortsättning sysslade historikerna flitigt med honom,
och dömde honom övervägande hårt, men
1900-talet har sökt resning i målet.
I det nämnda minnestalet över Tessin
överlät Höpken förtroendefullt domen över
honom åt efterkommande, och
försvarsadvokater och åklagare ha sedan dess växelvis haft
ordet, med det resultat att vi nu om Tessin
äga en för svenska förhållanden ovanligt
omfattande och värdefull biografisk litteratur. I
två decennier har Sigrid Leijonhufvud ägnat
sin förtrogenhet med 1700-talets
arkivmaterial och personhistoria, sin breda
kulturhistoriska kunskap och sin utsökta stilkonst åt
Tessins person och hans omgivning; hans
politiska verksamhet har hon i enlighet med sina
arbetens anläggning skänkt mindre
uppmärksamhet, men sedan 1931 föreligger i Walfrid
Holsts stora och vackra bok om Tessins
tidigare bana vad författaren själv blygsamt
kallar »ett bidrag till hans politiska biografi».
Det är ingen händelse att en så rik
litteratur i Life-and-letters-stil ägnats Carl Gustaf
Tessin. Själv skulle han ha varmt uppskattat
detta, ty den åldrande pensionerade
rådsherren och kanslipresidenten på Åkerö hade
ett intensivt behov att rädda sig undan
glömskan, att bli föremål för eftervärldens
intresse och även efter döden sysselsätta
människornas inbillning. »De som gambla familj
e-arkiver eller andra angelägna handlingar
förstöra, äro mördare, som döda hederlige och
förtjänte mäns minne, namn och
förrättningar», skriver han en gång. Dag efter dag,
år efter år, satt han under de tidiga
morgontimmarna vid sitt skrivbord i Åkerös norra
flygel och fogade ark efter ark till sin dagbok,
hans närmaste förtrogna, hans biktfader, den
tålige mottagaren av hans reflexioner och
hans berättelser från gångna tider. Där
infogade han också en vidlyftig samling
avskrifter av aktstycken om sin förflutna
verksamhet, varigenom han tryggade sitt minne
för den händelse de offentliga arkiven skulle
förstöras genom brand. En något långt gången
försiktighet, förefaller det kanske, men hos
honom särskilt förklarlig, eftersom han måste
ha hört mycket berättas om slottsbranden 1697
— han själv var den gången två år gammal-—,
då med det gamla slottet oersättliga delar
av riksarkivet blevo lågornas rov. I dessa
anteckningar sökte han tröst i sin tvungna
sysslolöshet, i sina ekonomiska besvärligheter
och sina familjesorger, samtidigt som han
framlade sin rika naturs alla skiftande sidor
och mångfalden av sina intressen för den
eftervärld, som väl en gång skulle upptaga hans
öde till granskning — en parallell, om man så
vill, till en senare berömd dagbok i den svenska
litteraturen, Ernst Ahlgrens. »Mången dränker
sin vedermöda i starka drycker, jag dränker
mitt bekymmer i bläck», citerar Holst ur
dagboken för år 1767.
I de första kapitlen av sin bok skildrar Holst
Walfrid Holst, Carl Gustaf Tessin under rese-, riksdagsmanna- och de tidigare beskickningsåren. Ett
bidrag till hans ungdomshistoria och politiska biografi. Lund. Borelius. 1931.
Sigrid Leijonhufvud, Omkring Carl Gustaf Tessin, I. Fru grevinnan Ulla och fru grevinnan Augusta.
II. Drottningen. Sthlm. Norstedts. 1917—18.
—, Carl Gustaf Tessin och hans Akerökrets, I. I krigstid. II. I aftonsvalkan. Sthlm. Norstedts. 1931—33.
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
