Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Victor Hugo. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Victor Hug o
Av Olof R ab en i ti s
\AR VICTOR HUGO den 22
maj 1885 gav upp andan, återgav den,
ville man säga, åt elementen, vars
mäktigaste sångare han varit, åtminstone på
franskt tungomål, var han givetvis sitt
lands mest ärekrönte son. Sådana
hyllningar, som kommo den åldrige skalden
till del under hans sista levnadsår från
hela den jublande och hänförda nationens
sida, hade man icke sett maken till, ej ens
bland fransmännen med deras
lättantändliga sinnen. Man har med fog kunnat säga,
16—Ord och Bild, :e årg.
att han »redan i livet ingick i odödligheten».
Han tycktes vara en gud som inkarnerats i
mänsklig gestalt, en människa som gjorde
sin himmelsfärd i apoteosens under.
Den oerhört höga uppskattning han haft
av sig själv, sin gärning och betydelse,
sin »métier de flambeau» ingick redan
under hans livstid i den allmänna meningen,
icke blott i Frankrike utan i hela
kulturmänskligheten. Han tycktes göra rätt åt
den tanke man haft om skalden som Guds
sändebud, som profet och siare, som
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
