Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Albert Edelfelt. Av Bertel Hintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertel H i n t z e
grupperna till en oupplöslig, organisk
helhet.’ Ur detta ständiga hot framväxte en
heroisk-puritansk livsuppfattning, en
fosterlandskärlekens och pliktuppfyllelsens anda,
vilken tidigt blivit själva livsnerven i den
västerländska kulturtradition, som varit
den uppbyggande och sammanhållande
kraften i Finlands historia.
I ett klart och samlat uttryck bryter
denna anda första gången fram vid
frihetstidens slut, i kretsen kring den märklige
Åboprofessorn Henrik Gabriel Porthan.
Mot upplysningstidens flacka och bekväma
nyttomoral ställde han »kärleken om vårt
fosterland och ömheten om vårt Finlands
heder». Han gav den unga generationen
ett nytt livsinnehåll, en ny tro:
fosterlandskärlekens, pliktens och ansvarets religion.
Han gav den även en stor och tändande
livsuppgift: att återupptäcka Finland, dess
hävder och sägner, dess natur och folk,
dess finska språk och folkdiktning lika väl
som dess egen, svenskspråkiga litteratur.
Det förgångnas minnen skulle visa vägen
till en stor och ärofull framtid. I dessa
fosterländska syftens tj änst måste även den
uppspirande konsten finna sin främsta
uppgift.
Långt mera undanskymd i historiens
värdesättning, men till sina verkningar av
minst lika genomgripande betydelse för hela
kulturlivet, var den patriotiska gärning,
som vid samma tid utfördes i Savolaks’ öde
bygder, i den yttersta gränsmarken mot
öster. Dess medelpunkt var Haapaniemi
krigsskola, och dess livgivande kraft var
skolans förste chef, prästmannen och
soldaten Samuel Möller. Hos
Savolaksbriga-dens officerskår förnyade han andan från
Karl XII:s tid, en hög, ridderlig anda,
som med svärdet skrivit sitt epos i 1808—
09 års krig. Dessa finska militärers
uppfattning av ärans, pliktens och den historiska
traditionens bud, deras enkla hjältemod
och offervilja genomträngde ej blott mannen
i ledet — de gingo även i arv till det föl-
jande seklet, genomsyrande hela det
bildningsskikt, som under det ryska väldets
tid med orubblig fasthet värnat sitt land.
Under den långa och djupa stillhet, som
följde efter föreningen med Ryssland, fick
kulturlivet en allt starkare och mera
målmedveten kraft ur dessa källflöden. Och
när Runebergs och Topelius’, Lönnrots
och Snellmans stora skede bryter in på
1830- och 40-talen, hälsas denna
nationella väckelserörelse praktiskt taget av
landets hela bildade värld. I Fänrik Ståls
sägner återuppstå Savolaksbrigadens män
och deras enkla, hänförande paroller.
Stoltheten att äga ett sådant land att kämpa för,
sådana minnen att vörda och älska,
sådana män att beundra och efterlikna talar
i dessa dikter sitt eldande och gripande
språk. Aldrig har heller ansvaret mot det
förgångnas offer och framtidens krav
förkunnats med sådan övertygande och
manlig kraft. Och denna gång stod man på
fast mark med klara mål för ögonen; nu
gällde det att bygga enbart på landets
egna förutsättningar, att ur dess inneboende
möjligheter och traditioner skapa en egen
kultur, vilken skulle tillförsäkra Finlands
folk en bestående plats såsom nation.
Lönnrot återupptäcker nu Kalevala,
Snell-man väcker det rent finska
nationalmed-vetandet, som dittills knappast känt någon
skillnad mellan de två språkgrupperna,
Runeberg skapar med Älgskyttarna den
första betydande skildringen av allmogens
liv, Topelius gör i sina dikter en lyriskt
betagande kärleksförklaring till allt det väna
i Finlands natur och frammanar i
Fält-skärns berättelser första gången en levande,
färgrik och fantasieggande bild av sitt
lands historia.
Ur detta fosterländska bildningsintresse
växer slutligen på 1840-talet en rotfast
bildkonst fram i Finland. Detta intresse
blir också för långa tider framåt avgörande
för konstlivet, för konstens innehåll och
uppgifter. Med biedermeiertidens hela hän-
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
