Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Albert Edelfelt. Av Bertel Hintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Edelfelt
M:m e Suzanne P o t r e l. i p o 5■
(1894—1900). Måhända med skäl har man
om dessa teckningar anmärkt, att de sakna
den sprudlande fantasiflykt och den friska,
nervfulla elegans i linjen, som utmärker
illustrationerna till »Svenska Bilder». Man
har också tadlat bristen på realistisk must
i skildringen och med orätt antytt, att
Edelfelts finska krigare äro en kår av
officerare, ej en folkhär av trasiga rotemän.
Men i illustrationerna till Fänrik Ståls
sägner har Edelfelt lämnat alla
naturalistiska avsikter långt bakom sig och helt
gått upp i den klassiskt breda runebergska
idealismen. Han vill inte ge färgrika,
illusoriska situationsbilder, utan skildra det
upphöjda och stora hos diktens heroiska
gestalter — likgiltigt om de varit trosskuskar
eller generaler. I denna
människouppfattning, som bär upp en stor del av hans
porträtt och främst hans folklivsbilder,
framträder tydligast själsfrändskapen
mellan diktaren och hans konstnärliga tolkare.
18—Ord och Bild, 44X årg.
Enligt Edelfelts eget vittnesbörd kostade
honom varje teckning nästan lika stor möda
som en stor målning, men den entusiasm,
med vilken han grep sig an med den
väldiga uppgiften, endast stegrades mot
slutet. Med pensel och penna ställer han sig
i den gemensamma kampens tjänst, utan
att offra åt det ytligt aktuella blir
han den fosterländske förkunnare, som
70-talets romantiska konstfrämjare väntade
sig av den unge Edelfelt.
Sitt både konstnärligt och mänskligt
mest harmoniska och helgjutna uttryck
fick denna stämning i Per Brahe-sviten
(1904) i Helsingfors universitet. Under
nästan femton års intensiva studier
utvecklades denna svit från en
impressionistiskt livfull genrebild till en episkt bred
monumentalmålning, som ej blott visar
tillbaka till Puvis de Chavannes, utan
också talar med någonting av den enkla
storheten och lugna mäktigheten i Giottos
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
