Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Konstakademiens utställningar 1794—1887. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. L a 7i r i n
Konstakademien vid Röda Bodarna omkr. 18 ‡0, fore det
Blomska nybygget.
hålla K. Academiens skriftliga intygande
såväl ang:de arbetets godhet och reussité som
ock öfver den deruti träffade likheten».
Man var alltför blygsam vid 1700-talets
slut och 1800-talets början. Nuförtiden får
man nog veta namnet på utställarna. Då
måtte det till och med ha varit något genant
med att vara avmålad, ty man ser ej sällan i
gamla kataloger »porträtt af ett ungt
fruntimmer». Man kan förstå vad doktor
Hult-mark erfar för intensiv glädje, då han under
sitt mödosamma arbete lyckas avslöja
någon anonymitet. »Onämnd konstälskarinna»
har emellertid 1803 utställt »Ett
Fruntimmer, som hämtar blommor i en Parterre,
sydt i couleurer på sidentyg af Demoiselle
I. L. A., dediceradt till Gen. Directeuren,
Comm. och Ridd. Herr O. Acrel». Det kan
med skäl påpekas, då vår tid skrattar åt att
broderier utställdes tillsammans med
målningar, att dessa ofta ypperliga och vackra
prov på konsthantverk mycket väl kunde
förtjäna sin plats på en konstutställning
bara man sätter ordet »konsthantverk» i
katalogen. Ibland kunna konstälskarinnorna
inskränka sig till att kopiera en gravyr i
teckning. Så den på utställningen 1805
förekommande »Italienske Konungen Latinus
tillika med sitt enda barn, Prinsesan Lavinia
offrar åt Apollo och underrättas af Oraklet,
att den nyligen ifrån främmande orter
ankomne Trojanske Fursten Æneas skulle bli
Konungens måg».
Man vet icke, om det ligger något skämt i
följande samtida anmärkning om en okänd
konstnärs 1793 utställda »Ritande bonde»:
»Mycken caracter råder i den ritande bondens
lineamenter, som jag hörde omkring mig sä-
gas, vara mycket väl träffade — men hade
han kunnat rita, utan at handen varit
synlig, tror jag taflan vunnit derpå.» Men
säkert har katalogförfattaren 1829 varit fullt
allvarlig, då han beskriver C. G. Plagemanns
målning: »En häxa som nedstigit i ett hvalf
och der uppgräft en skatt, hvars ägande
henne bestrides af framkommande gastar,
men hvilka hon söker afvisa med
trollmedel.»
Någon gång tyckes Akademien varit
skämtsam, så då den vid Gustaf af Silléns
»Project till Hufvud-byggnad på en Herregård å
landet», påpekar till grundritningen av
övre våningen, »att då det ännu finnes i
Sverige många Fruar, som ej vilja bo
aflägset från sina Män, så har man gjort en
förändrad indelning till båda våningarna».
Redan vid bläddrandet i denna
konsthistoriska nyttighet, »Hultmark», strömmar
det på en bilder från det förflutna. Man ser ett
århundrade av svensk konst och svenska
konstnärer, Pilo, den glade epikuréen och
store konstnären, glädjande sig med sin
lika-tänkande vän Sergel åt Stockholms och
stockholmskornas skönhet från Mosebacke
terrass, varifrån några år senare Elias
Martins jättestora tavla över Stockholm skulle
målas. Man bläddrar vidare och tänker på
den konstmagra tiden omkring 1830, då den
nittonårige Egron Lundgren skriver: »Det var
1834. Utom överintendenten i sitt tal på
målarakademiens högtidsdag fanns det väl
knappt någon, som vågade påstå, att skön
konst i vårt land på den tiden var särdeles
blomstrande, ehuru det ändå skulle ha varit
överdrivet att säga, det allt slags
konstverksamhet hade upphört.» Eller då Sandberg
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
