Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Åbo som kulturstad. Av Axel Haartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Haartman
Domkyrkan.
de låga trähusen och de långa planken,
vilka senare ännu för ett årtionde sedan
utgjorde en tvivelaktig sevärdhet. Det var
icke utan att dessa enfamiljshus i lätt
antikiserad stil hade något av landtligt behag
över sig. Det rundligt tilltagna
tomtutrymmet gav plats för en liten
ekonomiavdelning med nödiga byggnader, bland vilka
stallet spelade en framträdande roll, och
omfattande trädplanteringar, vilka under
tiderna före hyreskaserntypens inmarsch
gåvo intrycket av lummig trädgårdsstad.
Ehuru detta Åbo från 1800-talets förra
hälft levde i skuggan av det ohyggliga
minnet från septembernatten 1827 och
främst måste ägna alla sina krafter åt en
återuppbyggande verksamhet, ligger det
något av idyll över livet i staden. Dess
egenskap av skolstad och av centrum i
landets äldsta kulturbygd, där så många
av de gamla stormansätternas stamgods
3
lågo, där nästan alla herrgårdar ännu
befunno sig i frälsesläkters ägo, tillförde den
tongivande gruppen, societeten, ett starkt
inslag av den på de gamla adelsgodsen
bofasta kulturen, förstärkt av den variant de
ur delvis samma kretsar utgående
ämbets-mannafamiljerna utbildat och tillsatt med
den kulturform borgararistokratins
medlemmar företrädde. Alla dessa element,
medvetna om plikten att vårda arvet från en
svunnen storhetstid, att bevara
traditionerna och föra dem vidare, bildade ett
samhälle, vars alla medlemmar av någon
betydelse mer eller mindre kände varandra
och där varje händelse betraktades
närmast som en familjetilldragelse. Medan en
mäktig Magistrat och Borgerskapets äldste
skötte de rent kommunalpolitiska
intressena, blev det societetens uppgift att vårda
de kulturformer musiken, teatern och de
bildande konsterna representerade, en
uppgift den ända in i våra dagar, trots
förändrade förhållanden, troget sökt fylla.
Vid lösandet av denna uppgift var man
helt och hållet hänvisad till egna krafter
och till medborgarnas offervilja, som på
ett lysande sätt bestått de prov
utvecklingen medförde. Åbo stads historia
uppvisar förövrigt på så gott som alla områden
nödvändigheten att lita till den egna
kraften, om man ville rädda staden från att
sjunka ned till en stilla vegeterande kustorts
nivå. När det gällt handräckning från
statsmaktens sida har Åbo sannerligen icke
tilldelats rollen av mest gynnad nation, och
det kunde anföras illustra exempel på att
staden ända in i våra dagar även från andra
håll rönt en behandling, som tvingat den
att själv påminna om sin existens för att
räknas med bland Finlands städer. Detta
kan i viss mån förklara den medborgerliga
offerviljan och den stolthet som tagit sig
uttryck i den så ofta påpekade
åbopatriotismen. Betecknande för det intresse och
den energi de kulturbärande elementen i
Åbo utvecklade redan under återuppbyg-
i8~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
