Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Åbo som kulturstad. Av Axel Haartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åbo som k u Itu r stad
gandets år är det faktum, att man blott
tolv år efter branden kunde inviga ett
ståtligt teaterhus och att denna byggnad,
som allt fortfarande, visserligen i något
förändrad gestalt, fyller sitt ändamål,
tillkom på privat initiativ och uppfördes med
medel anskaffade genom aktieteckning.
Det är typiskt för tiden och för Åbo, att
programmet vid invigningen som
huvudnummer upptog en komedi spelad av
amatörer. Sällskapsspektaklet var långt in på
1800-talet en lika varmt omhuldad som
rikt givande form för anskaffande av medel,
när det gällde att förverkliga kulturella
önskningsmål. På denna väg hopbragtes
bl. a. under 1870- och 80-talen största delen
av den summa som erfordrades för
resandet av stöden över Per Brahe, Finlands
generalguvernör, vars stolta, ur hans
Tänke-bok hämtade ord: IAGH WAR MED
LANDETT OCH LANDETT MED MIG WÄÄL
TILLFREDS, pryda stödens sockel. Men
det var ej endast minnet av det svenska
väldets främste representant för
statsmakten man ville hugfästa, utan i minst lika
om ej högre grad kulturbäraren, Åbo
Akademis initiativtagare, kansler och gynnare,
vars verksamhet lämnat så många spår
i stadens historia. Denna synpunkt har
varit bestämmande vid resandet av
minnesmärken i Åbo. Man skall förgäves leta
efter stöder av världsliga stormän, regenter,
krigare, statsmän, ända in i senaste tid
har det varit arbetare på den andliga
odlingens fält som blivit föremål för denna
form av erkännande och hyllning. Redan på
1860-talet fick Henrik Gabriel Porthan, den
finska historieforskningens fader, sin staty,
i likhet med Per Brahes rest på det gamla
kyrkokvarterets minnesrika mark, och de
stöder som senare tillkommit äro ägnade
Robert Wilhelm Ekman, banbrytaren inom
Finlands konst, Victor Westerholm, hans
elev och arvtagaren till hans ledarplats i
stadens konstliv, samt Josef Julius
Weck-sell, åboskalden, vars staty inom kort skall
Per Brahe. Staty i brons av
Walter Runeberg.
avtäckas. Gemensamt för alla är att deras
gärning varit intimt bunden vid staden, att
de kastat glans över det samhälle där de
verkat, att de tillhöra icke blott dess
kulturhistoria utan även dess allmänna
historia.
Forskningen på dessa områden, som i våra
dagar, efter skapandet av den
svenskspråkiga Åbo Akademi och det finskspråkiga
Turun Yliopisto (Åbo universitet), lovar
rika skördar, hade under medlet av
1800-talet hängivna representanter i Porthans
stad. Visserligen är det icke någon i
egentlig mening vetenskaplig forskning som gett
upphovet till de anteckningar
kommerserådet Erik Julin, en på det praktiska
livets olika områden synnerligen
initiativrik och verksam man, nedskrev, eller fyllt
de tjugu häften Finska Historiska minnen
i vilka resultaten av fängelseprästen,
slottspredikanten Adolf Lindmans outtröttliga
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
