Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte häftet
- Åbo som kulturstad. Av Axel Haartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Haartman
De tvenne oktoberdagarna 1919 då Åbo
Akademis högtidliga invigning ägde rum
betecknade återupprättelsens stund för den
hårt prövade staden, som utan egen
för-skyllan under i det närmaste ett sekel varit
berövad den dyrbara klenod Per Brahe
lämnat i dess vård.
Återupprättandet av Åbo Akademi,
höjdpunkten i donatorernas gärning,
skänker sekelskiftets Åbo något av ett
uppflammande, av en försvinnande epoks
samlade kraftutveckling, av ett
aristokratiskt betonat borgardömes glansfulla
sorti, men visar samtidigt vägen mot en
löftesrik framtid i levandegjorda
traditioners hägn.
Den inbrytande nya tidens svar gavs
genom grundandet av Turun Yliopisto
(Åbo Universitet), verksamt sedan 1922.
Måhända i mindre grad än Åbo Akademi
bärande karaktären av en främst genom
åbodonationer skapad institution,
tryggades dess tillkomst genom bidrag från den
gamla välmående kulturbygd stadens
numera så gott som helt finskspråkiga
uppland utgör. Ur vilka synpunkter man än
på olika håll önskar betrakta tillkomsten
av dessa tvenne bildningshärdar, vilka
plötsligt återskänkte Åbo värdigheten av
universitetsstaden framom andra, bör man
icke glömma, att de gemensamt tjäna
hembygden och fosterlandet och att de
stå, sida vid sida, som vårdare av en
gemensam skatt: kulturarvet från Åbos
svunna storhetstid.
* *
*
Under 1800-talets sista årtionden hade
den gamla huvudstaden efter långa år,
fyllda av uppbyggande arbete på alla
områden, till en viss grad övervunnit
följderna av den ödesdigra septembernatten
1827. Den nedärvda viljan att hävda
Åbos ställning i konkurrensen med andra
framåtsträvande städer och då främst den
snabbt växande, mäktiga nya huvudstaden,
koncentrerade sig i skapandet av nya
möjligheter på handelns, industrins och
samfärdselns områden. Frågan om Åbo som
vinterhamn trädde alltmer i förgrunden
och har, tack vare ett energiskt
målmedvetet arbete och stora uppoffringar, såväl
från enskilda medborgares som från
stadens sida, i våra dagar nått en lösning i
gynsam riktning. Härmed har Åbo inlett
en ny, praktiskt och starkt materielt
betonad epok i sin historia och samtidigt
lagt grunden till en enligt moderna
principer konstruerad bärkraftig
underbyggnad, utan vilken ett kulturellt uppsving
icke kan uppnås.
Betraktar man Åbo av i dag ur
1800-talets synpunkt undgår man ej att bli
slagen av de revolutionerande förändringar
staden undergått. Den maktförskjutning
som ägt rum har lagt ledningen i nya
händer, nya strävanden dominera, nya
medborgargrupper, i de allra flesta fall
utan direkta förbindelser med de gamla
borgarsläkterna, trycka sin prägel på
förhållandena. Det demokrat’ska
kulturintresset har iklätt sig andra former än dem
borgararistokratin företrädde, och de
förpliktande traditionernas historiska kostym
synes stundom vara svår att uppbära
med nödig grandezza, men trots allt har
man intrycket av att strömmarna på
djupet följa sina gamla fåror och att den
berömda åbopatriotismen lever kvar med
oförminskad kraft, även om den tager sig
andra uttryck och dess grepp på individen
är ett annat.
Med risk att karakteriseras som ett
offer för denna lokalpatriotism torde man
dock våga påståendet, att Åbo även i sin
föryngrade gestalt av modern handels- och
hamnstad står rustat att uppbära och
segerrikt försvara sin ställning som
urgammal kulturort.
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0364.html
