- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofjärde årgången. 1935 /
330

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Studentjubileum. Av Fredrik Vetterlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fredrik Vetterlund

Här ären I ju alla — var själ vi förnimma

med samma klang som genast vi kände igen!

Du kastar stolt på huvudet som förr, min egen vän!

Och du, vår trygge ordningsman, och du med humorns strimma

i ögonen — och du — och du, vår flickvackra sven,

du lille tidigt döde och du som sist försvann,

där hårda plikters vinterstjärna brann!

Och inte blott kamraterna! Här stod gravitetisk
vårt kloka lilla gråskägg med glasögon på
och tycktes förmana oss som förr — men atletisk
den starke milde mannen med sol i sitt öga,
som faderligen lyste på pigga och tröga,
och så —

du som rakt in i pojkhjärtan gick,
hur än du spände din sydländska blick
i en syndare, grovt till slarv förvunnen,
när vi öst ur den klassiska visdomsbrunnen
och grodorna livligt hoppat ur munnen

— skuggor, alla ni kommit och sökt oss levande två!

Kära skuggor, vår vingud ler
rätt sällsamt i kväll ur sitt rosiga höga.
Vår fest är för oss, men det fattas föga
att lika mycket den bliver för er.
När kända ansikten kring oss vi sågo,
när kända röster i luften lågo
så rent förunderligt tydligt som hade
de ej varit borta i årens flykt

— då visste vi: ni, de döde, byggt

er del av vårt liv, när världen blänkte
av dagg som morgontiderna skänkte
och än i kväll över tingen sig lade!
Sidor i levnadens bilderbok
levat i kväll med färger friska.
Svårmod och Fröjd som Klok och Tok
sjungit i kväll likt trast och siska!

Så hälsa vi de döde vid det festliga bordet,
där vi för femti år sedan skalkats en gång.
I halvdagerns skymning den vita natten lång
stod Minnets stjärnögda jungfru alltjämt och förde ordet
om livets tvång mer bindande än läxornas tvång

— men ock om ynglingsvännerna och vårkväll och sång!

330

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free