Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Operans spelår. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Operans spe Iår
Ludvig Beauchamps-David Stockman. Louise Beauchamps - Brita Hertzberg.
Grupp ur Tenor eller bas?
att ett glansnummer i Rezniceks
musiklustspel blivit just svartsjuketerzetten ur
Rossi-nis verk.
Det är alltså temat teater på teatern som
varieras i den lilla operan. Repetition eller
föreställning? — kunde den som bevistade
generalrepetitionen i första ögonblicket fråga
sig vid ridåns uppgång. Scenarbetare kånka
in med rekvisita, kulisser sänkas ned, och den
inrusande primadonnan, Desdemonas
fram-ställarinna, uttrycker, häftigt gestikulerande
och nysande, sin ilska över att så här på
eftermiddagen vara inkallad till tjänstgöring och
över att det drar så pa scenen. Något mer
än den svenska benämningen har
originaltiteln, »Spiel oder Ernst?», syftning på
librettons poäng. »Är det lek eller allvar?»
— frågar sångerskan när hennes make,
tenoren, som är Othello, vid repetitionen beter
sig mer verklighetstroget svartsjuk än hans
skådespelartalang brukar medge. Först var
det mest lek, men det blev för några
ögonblick allvar, sedan den av nyssnämnda rea-
listiska spel skrämda hustrun för maken
råkat tillstå sin »flirt» med teaterns basist.
Tragisk utgång å la »Pajazzo» forekommes
dock genom listiga vädjanden till den
teno-rala inbilskheten. »Med den som har basröst
bedrar man ingen tenor» — det är den
förlösande texten till ett av de tre exekverat
fugato. Och i hastigt och ofullständigt
påtagna kostymer och i en snabbt
kompletterad dekoration repetera de i bästa sämja
sin svartsjuketrio.
Det var muntert humör över det av
Hyltén-Cavallius regisserade framförandet.
David Stockman i sin kavaj roll visade att även
en tenor kan ha självironisk humor; dessutom
knep han sig både vid premiären och senare
en välförtjänt applåd efter sin diminutiva
bravuraria. Brita Hertzberg fann tydligen nöje
i att till omväxling med sina andra mer
över-svinnliga hjältinnor spela den på kornet
tagna primadonnan, som med parodisk rutin
hasplade ur sig sin Rossini-koloratur. Lyckad
var också Folke Cembræus som en på grund
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
