Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Operans spelår. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Operans spe Iår
Marknaden vid hamnen. Seen ur S a d k o.
bar. Alltigenom ryskt färgat är vad Sadko
själv och hans landsmän låta höra i ii
ootalets Novgorod. Grant klingande äro
första bildens i köpmansgillet sjungna
manskör med den för rysk folkmusik
karakteristiska osymmetriska rytmiken (här
11/4-takt) och den mästerligt gestaltade
marknadsbilden med sitt både i kör och orkester
tu-multuariska liv. Också märkas flera melodiskt
intagande, ehuru dramatiskt intetsägande,
visor, som på gammalryskt vis äro
genomsyrade av kyrkotonalitet. Direkt hämtad
från folkmusiken är den för kör satta
sjömansvisan. Som rena inlägg märkas slutligen
några av gästande utländska köpmän
föredragna nummer, en barsk vikingasång, en
konventionell venetiansk barkaroll och den
särskilt genom Kreislers violintranskription
världsbekanta Chant hindou, som kan kallas
för partiturets schlager och även väves in
i sista finalen.
Med sin brist på dramatiskt betvingande
musik blir »Sadko» i främsta rummet ett
utstyrselstycke. Allt i regi och iscensättning
var ej lika lyckat, särskilt så till vida att en
del av de i textboken uppställda
scentekniska problemen förbigåtts eller fått en allt-
för bekväm lösning. Under den allt livligare
festen hos havskungen såg man ej alis några
av de i libretton omtalade skeppsbrotten och
förstod sålunda inte anledningen till att en
ovanifrån plötsligt sänd pilgrim utslungar
sin förbannelse över den »tyranniske» värden
på det annars trevliga stället. Även sjunges
det om den »i en rosig dimma» upplösta och
till en flod förvandlade havsprinsessan, men
någonsomhelst visuell motsvarighet till det i
orkestern skildrade undret kunde ej
upptäckas. Dekorationen vid limens strand
tålde ej riktigt den uppgående solens ljus,
som obarmhärtigt avslöjade den förut rätt
illusoriskt krusiga vattenytan som någon
sorts grådaskig, snedställd pappskiva. Men
annars hade André i förening med Jon-And
och maskiningenjör Gunnar Broberg skapat
åtminstone ett par magnifika scenerier. Att
individualisera och rytmisera ett myllrande
liv av olika typer, sådant som den till
hamnen förlagda marknadsscenens, är något som
regissören sedan gammalt bemästrar. I
Nov-gorodbilderna frossade dekorationsmålaren i
ryskt bjärta färger. Pièce de résistance och
en imponerande uppvisning av teaterns
maskinella resurser var undervattenstablån,
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
